Skoldebatt del 1 - betyg och prov
För det första tycker jag att den borgerliga retoriken om en "kravlös skolpolitik" är löjlig. De menar att prov och betyg skulle vara de viktigaste instrumenten i en lärares arbete, vilket är helt fel. De talar om att prov är viktiga för att "identifiera" elever som har ett behov av stöd under de första skolåren. Som att inte alla lärare redan vet det! Som att ett prov skulle behövas för att se vilka elever som inte når målen i år 3! Problemet i skolan är inte att identifiera eleverna i behov av stöd, det är att ha tid och resurser att kunna hjälpa dem!
Därför är självklart punkterna "fler lektioner", "mindre klasser" och "schemalagd läxläsning" bra, och vem kan säga emot "hårdare tag mot mobbning"?! Saken är ju den att allt detta är förslag som ligger sedan tidigare regering, om jag förstått debatten de senaste dagarna rätt. Jag hörde Mona Sahlin i en TV-intervju häromdagen där hon sa att det handlade om kompromisser för att uppnå en långsiktig lösning för skolan, och hon uttrycker samma sak i DN: "Genom att gå med på nationella prov och tidigare betyg - dock inte de allra första skolåren - hoppas socialdemokraterna kunna få gehör för sådant som större satsningar på de mest utsatta eleverna och områdena." Björklund är förstås rabiat, men Mona svarar: "- Jag hoppas att Jan Björklund slutar vara plakatpolitiker och tar skolvärldens krav på en långsiktig uppgörelse på allvar. Jag tänker i alla fall försöka ta honom på allvar ett tag till."
Mona Sahlin har fått problem när hon försöker åstadkomma en långsiktig lösning. Dagens ledare i DN kallar det skolpolitisk spagat, "Hon har pekat ut skolpolitiken som ett misslyckande men bara fått partiets halvhjärtade stöd för en kursomläggning." Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag tror att jag hellre tar en kompromiss än ingen överenskommelse alls... Som Mona själv säger i Aftonbladet, "en elev ska inte behöva byta betygssystem vart fjärde år bara för att regeringen byts."
När det gäller betyg under tidigare år än år 9 så handlar det ju om att kommunicera resultat med elevernas familjer. (Förhoppningsvis är det så även för de borgerliga, för inte är målet att gradera eleverna inbördes?) Vi har redan klara direktiv om utvecklingssamtal och åtgärdsplaner för att kommunicera detta! Om det inte görs på rätt sätt på vissa skolor så är det ju en fråga för skolverket under inspektioner av skolorna. Det är ju inte så att ett betyg ger bättre information än ett utvecklingssamtal eller en åtgärdsplan!
Nu låter det kanske som att jag är helt emot förslagen om nationella prov i år 3 och tidigare betyg, men det är jag faktiskt inte! Det spelar mig inte så stor roll! Som sagt så vet vi redan vilka som når målen och inte, och vi kommunicerar redan detta med eleverna och deras familjer. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är jättelätt att genomföra prov och att sätta betyg! Mycket lättare än det vi gör i dag! Risken är att resultatet blir att vi gör ett sämre arbete i stället för ett bättre. Hela apparaten med att införa och genomföra nationella prov och betyg är dessutom inte billig! Räkna ut lönekostnaden i hela Sverige för att genomföra och rätta proven någon...
På DN debatt går Lars Ohly t o m så långt som att säga att trots "regeringens höga svansföring i skolfrågor leder den föreslagna politiken till att kunskapsnivån sänks ytterligare. Det är sannolikt så att vi nu för första gången i vår historia har en regering som har som ambition att sänka utbildningsnivån i samhället." Lite överdrivet kanske... Jag tror inte att ambitionen är att sänka nivån, men har rätt när han säger att: "Genom att införa mer av betyg och prov premieras en skola där korvstoppning blir norm och kunskap reduceras till att rabbla upp saker utantill."
Som sagt, prov och betyg är inga stora frågor för mig, däremot är jag starkt emot friskolor, men det tar jag i ett separat inlägg! Kanske kommer "skoldebatt del 2" i morgon...
Uppdatering 15/11: Jag har tyvärr inte orkat skriva del 2 ännu, men den aktuella kritiken mot den kristna friskolan Andreasgymnasiet visar ju på en del av problemet.
Uppdatering 21/11: Kan det vara så att väljarna genomskådat Björklunds enkla lösningar och "billiga poäng" (se kommentarerna till inlägget)? I SvD´s ledarblogg kan man läsa: "Han är bäst men var är Björklund-effekten?" "hösten har präglats av en kraftig skoldebatt, där socialdemokratin i viss mån krupit till korset och erkänt sig tvungna att närma sig den folkpartistiska skolpolitiken. Varför förmår inte Björklund att hämta hem den segern?"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, betyg, prov, politik, mona sahlin, lars ohly, utbildning, Björklund, folkpartiet,
Prov och betyg i sig är inte det viktiga, det håller jag helt med om. Att upptäcka vilka elever som har det svårare än andra att hänga med i utbildningen är inte särskilt svårt för någon.
Jag minns själv hur det var när jag precis hade börjat skolan. Vi hade högläsning i en liten ring i klassen och redan där märkte även jag, som 7-åring, vilka som hade problem med läsningen och vilka som hade det lätt för sig.
Det hela handlar inte om svårigheten att hitta de med problem, utan det handlar som sagt om vad man kan göra för att hjälpa barnen med inlärningssvårigheter. Jag har inte så stor koll på hur det går till idag med studiestöd i till exempel låg och mellanstadiet. Det jag vet är att när jag gick i mellanstadiet, och låg före resten av klassen så fick jag gå och sätta mig i den pyttelilla salen där man kunde få hjälp om man hade problem i något ämne. Det minnet jag har av mina timmar därinne när jag satt och lekte vid datorn är att det var väldigt högljutt, det var en lärare på kanske 10-15 elever som alla behövde hjälp och det var inte direkt någon studiero därinne. Som sagt, det är vad jag minns av hur det var då och jag har ingen aning om hur det fungerar på den skolan idag.
Jag tror också att det skiljer sig väldigt mycket från skola till skola, och från elev till elev. För vissa elever som har uppenbara studieproblem kanske inte får det förväntade stödet hemifrån och blir då lidande av föräldrarnas brist på insikt om att deras barn behöver hjälp.
Jag tror inte att fler prov och betyg i lägre årskurser är lösningen, det skadar säkerligen inte, men det är inte heller lösningen på problemet. En öppen dialog mellan skolan, föräldrarna och eleverna, större satsningar på specialpedagoger och studiestöd är det som behövs.
Det jag kan säga om studiehjälp under mina 12 år i grundskolan och tre år i gymnasiet är bara att den har varit en besvikelse. De gångerna jag har behövt hjälp med något så är det inte skolan som har ställt upp, utan det är mina vänner och föräldrar som har hjälpt mig när jag har haft svårt för något. Visserligen har inte jag behövt hjälp så ofta, och skolgången har för mig varit lätt. Och då kan jag bara tänka mig hur det har varit för de personerna i klasserna jag har gått i under åren som verkligen har behövt hjälp, och inte fått den, hur jobbigt det måste ha varit för dem.
Nu kanske jag har svävat ut lite granna, och babblat på väldigt mycket. Det blir lätt så. Jag tror iaf att jag har fått fram något vettigt i allt detta babbel... :)
Jodå Hanna, du har "fått fram något vettigt". Du har bl a påpekat en annan brist i den svenska skolan; den att vi även har svårt att ta hand om högpresterande elever. Bristen på tid och resurser gör att vi ofta låter de eleverna "klara sig själva". Oftast gör de ju det, men det är inte bra! Vi går miste om briljanta elever på det här sättet, för alla kan ju utvecklas mer och bättre med rätt stöd och handledning! Dessutom blir dessa elever i många fall utåtagerande i brist på stimulans. De får ingen utmaning, tycker att allt är tråkigt och meningslöst och startar bråk, eller t o m stannar i utvecklingen och till slut blir "omsprungna" av andra elever.
Det här resonemanget öppnar ju för den borgerliga lösningen med elitistiska friskolor, men den tycker jag är fel och återkommer som sagt i ämnet...
Som du skriver så skiljer sig sättet att hantera problemet mycket från skola till skola, och det är det jag menar är en "fråga för skolverket under inspektioner av skolorna." Vi har lagar, regler och förordningar som reglerar det här redan. Det gäller bara att alla följer dem...och att det finns en ekonomisk möjlighet att följa dem.
Du skriver att fler prov och betyg i lägre årskurser "skadar säkerligen inte"... Som jag skrev så är det ingen stor fråga för mig heller, men då menar jag yrkesmässigt. Förespråkarna verkar tro att lärare motsätter sig idén pga att det skulle vara jobbigt att genomföra. Men jag kan se ett ganska stort personligt problem och lidande för eleverna.
Tänk tillbaka på de där eleverna som du redan som 7-åring upptäckte "hade problem med läsningen"... Föreställ dig nu att de ska genomföra samma prov som alla andra i klassen och att du sedan ska sätta ett betyg på deras prestation, skriva ut det dokumentet och lämna till dem och deras föräldrar samt lagra det i en offentlig databas för all framtid... Hur känns det? Inte så lustigt va?
Jag menade inte att det inte skulle skada eleverna i sig, för det skulle det med största sannolikhet göra. Att göra ännu ett prov som man märker inte är några problem för ens klasskamrater att klara av, medans man själv kämpar som en gnu och ändå...(kanske) misslyckas.
Jag är inte speciellt insatt i skoldebatten, men tycker inte folk att det borde bli dags att få fram föräldrarnas ansvar? I vår kommun har man gjort ett försök att hjälpa folk i matematik (som ansågs vara ett av de mest komplicerade ämnena) genom att bjuda in föräldrar tillsammans med sina barn till gemensamma lektioner. Föräldrarna fick lära sig matte och kunde på så sätt hjälpa sina barn. Om det nu inte finns resurser att tillgodose alla elevers behov så borde detta förslag saluteras (och dessutom göra det roligare för barnen när ens föräldrar visar att de också bryr sig). Många föräldrar skickar iväg sina barn till skolan och förväntar sig att de ska lära sig allt enbart genom skolans lärare...
Ja, föräldrarnas stöd är jätteviktigt! Det låter som ett bra förslag i din kommun! Många har svårt att hjälpa sina barn med just matematiken. Antingen för att de helt enkelt inte klarar av att lösa uppgifterna, eller så säger de att vi i dag inte "räknar som man gjorde på min tid".
Föräldrarna är ALLTID välkomna i skolan, men det är alldeles för sällan de tar tillvara på den möjligheten.
Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tycker det gränsar till något slags konstigt elitistisk vansinne.
Min son som har högfungerande autism går
i en vanlig skola. Han kan ta till sig information och lära sig som andra sk normala barn.
Detta har fungerat mkt bra tack vare individuella utvecklingplaner för varje elev.
Idag har vi en skola som är (ska vara) individuellta anpassad med individuella planer och delmål som ska uppfyllas..för varje elev. I de fall det krävs jobba lite extra med olika ämnen.
Vilket man då borde se under "resans gång" med hänvisning till individuella utvecklingplanerna.
räcker inte det?
Förstår ärligt talat inte motiveringarna/bakgrunden den senaste betygshetsen.
Tror nämligen att sånt kan ge bakslag..
glömde :
Bra inlägg!
Helena: Jag skulle tro att motiveringen till betygshetsen till stor del helt enkelt är att fiska röster... Mona Sahlin säger ju att det är en kompromiss, inte något de egentligen vill genomföra. De kompromissar för att dels få igenom andra förslag och för att fiska röster. Betyg är något som tilltalar många som inte är insatta i skolan...Det är samma princip som får skolorna att höja betygen för att "fiska elever" (se inlägget om friskolor).
Jag är nog inte så smart. Men tycker ändå att betyg ska finnas tidigt. Betyg även i ordning och uppförande. Ofta tror jag inte föräldrar har tid att följa upp sina ungar, de står helt ovetande ända tills det första betyget har satts. Och då är det ju försent att göra något åt saken. Så har det ju varit ett tag nu, tror betyg satts i sjuan eller åttan. Helt sjukt. Snacka om utslagna ungar. Ett tidigt betyg säger ju föräldrarna var och hur de ska hjälpa sina barn. Varför är lärarna så emot det här systemet? Du påstår att det inte är så vanligt att en lärare mobbar en elev, där misstar du dig nog grundligt. Det är nog vanligare än man tror "tyvärr" !
Varför lärare ofta är emot betyg (sammanfattning):
Det tillför ingenting. I dag har vi samtal med alla elever och föräldrar varje termin. Där går vi igenom hur eleven ligger till i varje ämne och hur han/hon kan förbättra sig. Vi skriver en "individuell utvecklingsplan" där de viktigaste punkterna finns med. Om en elev inte uppnår målen i ett ämne skrivs även ett åtgärdsprogram i det ämnet där vi specifierar vad som fattas och hur vi kan sammarbeta för att eleven ska nå målen.
Det här tycker jag är tydligare än ett betyg. Det enda ett betyg skulle tillföra är en gradering av eleverna som når målen ("vem är bäst"?) och det tycker jag är olämpligt.
Som jag skrivit tidigare; betygsförespråkarna verkar tro att lärare är emot betyg för att det skulle vara jobbigt att genomföra, men så är det inte alls. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är en billig politisk poäng och jag undrar ofta hur det kommer sig att inte folk blir misstänksamma när det i första hand är folk som inte är insatta i skolan som förespråkar betyg.
Christer
Om det funkade som du skriver att det ska göra, ja då vore det ju okey. Men det är nog inte alltid det fungerar så som det borde göra. Det låter fint med en utvecklingsplan! Men jag har tyvärr sett att det inte funkar alla gånger. Sen tycker jag betygen är en liten morot och motivation för att plugga. Jag tror inte du skulle vilja gå till jobbet utan lön, och jag tror inte heller att du säger nej tack till löneförhöjning, säkert är det din motivation och din morot för att gå till jobbet, du får något för det jobb du gör. Jag tycker att motivationen tagits bort för eleverna i samband med att betygen togs bort. Utan lön för ditt arbete skulle du aldrig sätta din fot på det jobbet!
Glitter:
Så har det funkat på alla skolor där jag jobbat. Det är inget som är frivilligt för skolorna, det står i skollagen att det SKA utföras. Självklart kan någon brista i rutinerna, men då är det ett tjänstefel som ska rapporteras till chefen, om det är en enskild lärare, eller skolverket, om det är hela skolan. Saken är att det redan finns regler om detta, att införa betyg behövs inte, det tillför inget.
Visst kan betygen vara en morot, men jag tycker att det är lagom att börja i år 8 som vi gör nu. Så har det varit i...30-40 år? Eller hur menar du med "att betygen togs bort"?
Visst vill jag ha lön, men om pengarna hade varit det viktigaste så hade jag inte blivit lärare! :-)
MVH
Christer
Christer
Är det så länge sedan betygen togs bort? Det kan det väl inte vara. Inte underligt att det är som det är i skolorna i dag då! Allvarligt talat så orkar jag inte föra den här dialogen vidare med dig. Du upplever en sak, jag har upplevt en annan. Jag och fler med mig har stridit med lärare, rektorer, skolor, kommuner, skolverket. Säger bara en sak "suck"
Jag har egentligen inte så mycket emot betyg som sådant, men tycker att det läggs för mycket fokus på just den saken. Kunskaperna och hur och att ungarna får dem som är viktigast. Jag tycker att det är bra att skolan kommer i fokus men det är en alldeles för instrumentell syn på det hela tycker jag. Jag är förstås en frifräsare...
Skönt med en frifräsare! Det behövs fler! :-)
Som du säger är det ju kunskapsinhämtningen som är det viktigaste. Betygen handlar ju om att förmedla till elever och föräldrar hur det går, och det är också jätteviktigt, men det görs ju redan och är reglerat i skollagen. Rent slöseri med kraft och medel att fokusera på den frågan!
Kan du förklara för mig varför du tycker att politiker skall bestämma över dina barn, och inte du? För det är ju det du säger när du säger att du är emot friskolor.
Anser du att politiker är bättre på att bestämma över dina barn än vad du är?
Lysande text om betyg. Jag tror att vi kan vara helt överens i den frågan. Som Lärarförbundets Eva-Lis Preisz Säger: "Grisen blir inte fetare för att man mäter den oftare"!
Angående kommentaren från Lennart Regebro: Vilket sjukt dåligt resonemang. Som lärare tar jag daglgien beslut som rör andras ungar och deras utveckling. Det är mitt jobb. I de frågorna är jag mer kompetent att ta besluten. Vad får dig att tro att du saker bara för att du lyckats sätta ett barn till världen? Jag har alldeles för många elever som gått på friskolor där deras behov av stöd har nonchalerats då det skulle kosta för mycket.
Friksolor drivs automatiskt av ett vinstintresse och det står ALLTID i direkt konflikt till vad som ligger i elevens intresse. Barn måste få kosta, det är därför man inte kan tjäna pengar på bra skola.
"Friksolor drivs automatiskt av ett vinstintresse och det står ALLTID i direkt konflikt till vad som ligger i elevens intresse. Barn måste få kosta, det är därför man inte kan tjäna pengar på bra skola."
Det är alltså enligt dig inte i elevernas intresse att det går att tjäna pengar på att göra saker som ligger i elevernas intresse.
Kan du förklara hur du tänker då?
