Charmtroll
Jag blev totalt överkörd av ett gäng charmtroll i dag. Ni som är lärare vet nog vad jag talar om. Ett sånt där gäng elever med så mycket energi och glädje över att det snart är helg att de bara inte kan (rent fysiskt) sitta still och vara tysta! Och det värsta är att de diskuterar roliga och intressanta saker!Resultatet: Samtidigt som man blir alltmer kallsvettig över att de inte jobbar med det de ska och kommer ännu längre efter med skolarbetet så kan man inte låta bli att engagera sig i deras samtal! Man försöker locka dem att börja arbeta, vädjar till deras förnuft, tjatar och till slut måste man ju bli arg (i alla fall på låtsas) och säga till på skarpen. De tystnar faktiskt, och när jag ändå har deras uppmärksamhet så passar jag på att berätta att jag kommer att vara borta på måndag, och tillägger (som den sura och besvikna läraren jag spelar) att det ska bli skönt att slippa tjata på dem den dagen i alla fall!
Tystnad. Stora ögon och en sekunds tvekan.
-Ähh, du tycker om oss, vad du än säger! Försök inte!, säger en av dem med ett stort leende och alla skrattar instämmande!
Och sedan är det kört igen! För visst har de rätt! Och när diskussionen om varför ingen annan tycker om dem rullar igång kan man ju inte bara sätta igång och skrika om hur viktigt det är att kunna beräkna hypotenusan!
Dessa samtal med elever gör också att de utvecklas :-) Visst är det härligt att vara lärare, kan inte finnas ett bättre arbete där man kan undervisa och umgås med halvvuxna individer och dessutom få betalt för det. Synd bara att lönen är så låg.
Ha det gott! Asapasa
Lärare tenderar att vara oerhört lättlästa :D
Speciellt Venetis. Öppen bok var ordet.
asapasa, visst är det ett härligt yrke! Samtidigt som man blir kallsvettig pga att de inte kommer vidare i matteboken så vet man ju att den diskussionen man har egentligen är viktigare. Just därför är det hemskt att uppleva den allt starkare fokuseringen på lätt mätbara kunskapsmål som sveper in i skolvärlden och utbildningsministerns oresonliga hållning! Lönen har aldrig varit en stor grej för mig, jag prioriterar ett roligt och givande yrke, men den senaste tidens "debatt" och inriktning som alliansen, med Björklund vid kanonen, har intagit får mig att överväga att ge upp.
Jag har varit med om hur man dragit ner på skolans resurser med ca 40% sedan början av 90-talet och att tro att man kan reparera den skadan med hårdare tag och krav samt uppmaningar till eleverna att bli flitigare är rent ut sagt så korkat att jag inte är säker på att jag vill vara med längre!
Pontus, kärlek är svårt att dölja! :-)
Hehe, ibland kan det vara skoj att ta ett sådant där samtal, visa att man är intresserad av det som är viktigt för eleverna, men samtidigt känner jag ofta att det blir för lite gjort av det de är där för. Å andra sidan, känner de att de kan prata strunt med en också kanske de känner sig lite mer motiverade att arbeta när de väl sätter igång. (Påminns om en diskussion om vilka hörlurar som är bäst, när de egentligen borde ha jobbat med en läsförståelsetext) :-D
Suklaa, som sagt, de där diskussionerna är jätteviktiga. Dels bygger man förtroende, vilket som du säger gör undervisningen lättare i längden. Dessutom arbetar man i det ögonblicket mot skolans viktigaste och övergripande mål, att fostra "samhällsdugliga" individer som känner delaktighet och mår bra. Rent pedagogiskt/metodiskt så är det ofta i de diskussionerna som man hittar fram till elevernas mognadsnivå och därigenom kan lägga upp undervisningen på en lämplig nivå i framtiden.
Det finns många fördelar med att inte ha för bråttom och att inte i för hög grad fokusera på lättmätbara mål som leder till höga betyg kortsiktigt...
Jag saknar många av mina gamla lärare. Alla dessa trevliga och roliga personligheter som kommer och försvinner ur ens liv.
Ibland är livet bra vackert.
