christermagister

I går tipsade jag om Maciej Zarembas artikel "Först kränkt vinner" i DN och i dag har han gjort det igen! Dagens artikel heter "Tyst i klassen" och Zaremba har återigen knåpat ihop en artikel som är riktigt riktigt läsvärd.

Maciej Zaremba skriver om en sjuk utveckling på Lärarhögskolan i Stockholm, men ämnet rymmer så många dimensioner att det är av intresse för alla.

Vad betyder det att bli kränkt? Vem kan avgöra om någon blivit kränkt eller inte? Hur ska det bevisas? Hur kan vi sätta en straffskala efter känslor?

Vad innebär en framväxande "anmälarkultur" för vårt samhälle? Är det rimligt att rädslan för att kränka någon får folk att bli tysta; att inte våga yttra sig och ta ställning?

Vad är normalt? Vad är onormalt? Har vi rätt till våra egna tolkningar av det? Och kan vi i så fall framföra de åsikterna? Har alla en rätt till det? Eller bara vissa?

Om ni tittar på normalkurvan ovan, där "det normala" markeras av mittstrecket, så är det lätt att inse att det är bra många fler av oss som är onormala än normala; man kan
t o m säga att det är normalt att vara onormal!

Vad som anses vara normalt ändras också med tiden, och olika mallar gäller i olika sammanhang. För oss lärare är det här en viktig tanke att påminna oss om innan vi stämplar elever som "i behov av stöd" för att de inte fungerar i "en normal klass".

För inte så länge sedan var det "normalt" att kunna samarbeta i grupp.
Nu är det "normalt" att kunna arbeta självständigt.
I skolans värld har det alltid varit "normalt" att kunna sitta still, lyssna koncentrerat och vänta på sin tur att tala...

Nej, nu ska jag inte ta upp er tid längre, läs Zaremba istället; och ta er tid att fundera!

Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, lärarhögskolan, lärare, kränkningar, mobbning, mobbing, normalitet, Maciej Zaremba,