Jämställdhetens baksida
"Vi kan inte bortse från jämställdhetens baksida" skriver en grupp forskare vid Mittuniversitetet och Umeå universitet på DN debatt i dag. Nej, det kan vi absolut inte. Som jag skrev bl a i går så tror jag att det största problemet är att många feminister som kommer till tals i media är så...drastiska...och skapar fiender och "könskrig" i stället för jämställdhet.Dagens artikel visar också på ett annat problem. De flesta (96% enligt artikeln) är för jämlikhet och jämställdhetsarbete, men när det gäller det egna hemmet och privatlivet vill vi bestämma själva. För inte känns det bra när någon annan försöker bestämma hur mycket vi ska vara hemma med barnen, eller diska och städa?
Kanske ska man koncentrera sig på makten i samhället och arbetslivet, hur man nu ska kunna separera det...
i grund och botten tror jag att det handlar om pappaledighet och hur lång tid som tas ut av en viss man.
Ja, pappaledighet och "hushållsarbete" är ju det som tas upp när man pratar jämlikhet i hemmet. Det går ju lite hand i hand. Som det står
artikeln, "Männen tar bara ut en femtedel av all föräldraledighet och ägnar bara hälften så mycket tid som kvinnorna gör åt hushållsarbete." Det blir ju så när man inte är hemma antar jag...
Men det finns ju andra problem med makten i samhället som inte kan förklaras med pappaledighet och hushållsarbete. Det är kanske där vi ska fokusera kraften....
Ett av problemen med en kvotering av pappaledigheten är att det av praktiska skäl blir så att mamman är hemma under "omvårdnadsfasen", medan pappan kommer in nånstans på upploppet och tar äran.
Eller: Min fru fick amma och titta på ett litet vårdpaket som knappt kunde ta sig från lekfilten till leklådan, medan jag fick bevittna vår dotters första steg och första ord. Vi har delat lika på föräldraledigheten, men om det var särkilt rättvist kan man ju diskutera (om nu rättvisa och jämställdhet hör ihop, vill säga...)
Ja, vissa uppgifter är ju svåra för en man att ta över...
Rättvisa och jämställdhet i hemmet är väl ändå något som de flesta par klarar av själva? Jag menar; man delar ju ofta upp uppgifter och åtaganden så att det KÄNNS rättvist, men på ett sätt som kanske är svårt att förklara och inte riktigt kommer fram i undersökningar... Är det riktigt orättvist fördelat i ett hem så slutar det väl i skillsmässa får man ju hoppas...
