Att kunna lita på någon
"Ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag läser vad jag skriver"...
Till saken! Jag satt hemma i soffan och funderarade över hur man ska kunna lita på en annan människa. Hur man ska veta om man kan lita på en annan person. Tankarna rusade iväg åt alla håll och jag kom in på vad det egentligen betyder...att lita på någon annan... Jag började också fundera på skillnaden mellan vita lögner och ... lögner och över vilka krav man kan ställa på andra människor när det gäller ärlighet.
Att lita på någon annan. Det kan ju ha så många olika betydelser!
Allt från att man litar på att en person finns där, "no matter what",
vad man än gjort så finns en viss person där och står på din sida,
till att man litar på att en person utför en uppgift hon fått. Det är ett enormt spann! Det är svårt att skriva om det här utan att gå in på detaljer märker jag! Jag tror att jag nöjer mig med att säga att de viktigaste stommarna i att kunna lita på någon annan måste vara att man känner att den andra har goda intentioner...
Att man inte misstänker onda avsikter... Att man inte blir medvetet lurad...
Vilket för mig in på det här med att ljuga. Ingen av oss tycker att det är bra, eller rätt, att ljuga, men alla undanhåller vi vissa saker från någon annan. Eller hur? Var går gränsen? Det funderar jag på! Hur vet man om en person undanhåller information "för att det inte är viktigt" eller "för din egen skull"? När ska man göra det själv? När blir det en lögn? Och kanske viktigast av allt, hur ska man tolka det när man upptäcker saken?Min inställning är nog att det i de allra flesta fall är bäst att att inte undanhålla saker. Att hellre spela med öppna kort och riskera att oroa eller såra än att bli synad som en bluff. Jag brukar visserligen bli kallad "brutalärlig", och det är inte alltid det är den bästa vägen, men hellre det än lögnare och falsk!
Är det därför jag har så svårt för falskhet? Är det därför jag antar det värsta när någon låter bli att berätta något? Kan man ställa samma krav på sin omgivning?
Sedan gör ju vår personliga historia och våra erfarenheter att vi tolkar saker på olika sätt. Smällarna man tar i livet påverkar självklart vår tilltro till andra människor. Bloggaren Helena frågade i sitt inlägg "Är det så" om en människa kunde bli så "illa åtgången i en tidigare relation att han/hon blir helt oförmögen att ge sig in i en ny relation?" De flesta av oss blir inte så "skadade", men visst påverkar det! Det är inte alltid en fördel med erfarenhet! Mina erfarenheter gör inte direkt att jag har lättare att lita på någon!
Jag märker att mina tankar rör sig runt en grundläggande tillit. Det handlar om att kunna lita på en person utan att behöva påtala vad som är OK och inte. Att någon sviker ett förtroende, för vidare något som man vill hålla privat, är en lite annan sak. Är man tveksam på den punkten så finns inte den personen ens på kvallistan till att förtjäna tillit, inte från mig i alla fall.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha, blev jag klokare av att skriva det här då? Kanske lite... Jag hoppas att jag får några kommentarer till texten som kan föra mig vidare... Jag har redan kommit underfund med att jag nog blir tvungen att skriva ett inlägg om att lita på sig själv också, men det tar jag en annan kväll!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Mycket intressant. Nu är det sena timmen och jag kommer tillbaka. Känns som jag har avhandlat det mesta i min tidigare blogg på aftonbladet.
Nu kickar du igång lite mer tankar ..bra!för jag har stangerat mentalt känns de som.
Åerkommer när jag sovit på saken.
Tack :-)
Intressant inlägg, du. Samlagskvitto är som ett sexkontrakt, försökte förklara det i ett inlägg hos mig, men gick inte hela vägen dit :)
Detta skall tittas upp.
Vad roligt att du klickade in hos mig.
Klart jag kan lyssna på webradio, men inte i bilen eller överallt annars :)
Välkommen tillbaka!
Hej igen
Du kickade igång mina tankar kring tillit.
Till exempel: Om jag har ett tilits problem så ligger det hos mig.Ansvaret för mina känslor ligger på mig. Få se om jag kan förklara hur jag menar.
Om någon gjort mig så illa så att min tillit helt försvunnit för denna människa, så är är orskaken till tillitsförlusten den handling som någon åsamkat mig.
MEN för att kunna gå vidare i livet och in i en ny relation så är ansvaret mitt för den tillitsförlusten.
Av det enka
skälet att jag inte vill ta med mig det in i en ny realtion.
Ingen kan gardera sig från svek etc men alla
kan ta ansvar för sina känslor.
Till exempel:
Om jag ärligt vet med mig att jag är rädd att bli sviken, så tror jag att benägenheten att "pracka" på den egna ryggsäcken i form av misstänksamhet etc, på en evetuell ny partner
minskar drastiskt....
... och tar man fullt ansvar för de egna känslorna så är ryggsäcken "färdigbearbetad" och packat med lärdom och erfarenheter som man kan vända till något positivt.
nåt sånt ...
:-) Visst är det som Karin säger, "Ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag läser vad jag skriver"! Nu har jag tänkt lite till, så jag skriver!
Du har helt rätt i vad du skriver här ovanför. Den biten handlar om självförtroende och det planerar jag ett eget inlägg om. Det blir troligen i morgon, för i kväll ska jag ut och äta och dricka ett par öl med ett härligt gäng kompisar!
Men jag har funderat på att det också handlar om att vara tydlig och att vara överens. Några exempel, mer eller mindre allvarliga:
-Som jag skrev är jag själv ganska ärlig och rak, t o m "brutalärlig" ibland, och alltså förväntar jag mig att andra också är ärliga. Jag vill t ex inte höra efter tre veckor att mina nya skor faktiskt inte är så fina... Det kan man ju faktiskt förklara för folk.
-Samma sak gäller det här med att undanhålla information/vita lögner. Jag spelar själv helst med öppna kort och alltså förväntar jag mig att andra också gör det. Ska du gå ut och fika med ditt ex? Fine by me, men jag vill höra det från dig, inte av en kompis som råkade se er på stan, då anar jag ugglor i mossen... Det går också att förklara.
-Jag har alltid haft ganska många tjejkompisar och när ni tjejer sätter igång att snacka sex! Oj, säger jag bara! Det är ofta detaljerat om era pojkvänner och det är inte OK för mig! Jag har nästan aldrig snackat sexuella detaljer med mina killkompisar, och absolut inte om en flickvän (möjligtvis om ett one-night-stand). Här har jag varit tydlig och menar allvar: "Du måste lova att inte snacka så där om oss med dina kompisar, och om jag får reda på att du gjort det så kommer jag aldrig att träffa dina kompisar igen och alltså är det troligen slut mellan oss."
Som sagt, mer om självförtroende senare!
mmm..själförtroende ja..
Märkligt det där egentligen.
Tillit och förtroende till en annan människa bygger jag inte på mitt egna självförtroende, som kvinna och partner.
kanske för att jag gått den "hårda" vägen :-)
Självklart får självkänslan sig en smäll men jag tror inte att den man bygger upp den, genom att en ny träder in....
... och GENOM den personen få tillit. Då tror jag att man är ute och seglar...
Efter första förälskelsen lagt sig så tror jag att sånt visar sig i relationen i framtiden..om man grundar självkänslan på bekräftelse från en ny partner.
Japp..Jag håller med om tydlighet och vara överrens i vissa grundläggande frågor.
Känner igen det där med att vara brutalärlig. jag kör med öppna kort och förväntar mig detsamma tillbaka .
.och det är en av de sakerna jag tror man måste klargöra. Vad man förväntar sig. Genom åren har jag upptäckt att det är ett måste :-)
sedan sitter jag och glor på sista stycket i din kommentar.
Jag kan uppriktigt och ärligt säga att jag inte suttit tillsammans med X antal vänninnor eller manliga vänner. Där jag lyssnat till eller själv redogjort detaljerade sexuella
beskrivningar, för för allt och alla vad om eventuell pojkävn/man /sambo.
Inte för att jag skulle var pryd eller så...
utan för att jag tycker att det är så jävla pubertalt och respektlöst.
Vad gör du vid sådana tillfällen?
Helena:
"Tillit och förtroende till en annan människa bygger jag inte på mitt egna självförtroende, som kvinna och partner." ... Hur menar du då? Den andra människan måste ju "visa sig värdig" (fint va?), men när det gäller ett sunt förhållande så måste ju grunden i att kunna lita på en partner vara att man har ett visst självförtroende.
Som du säger så är sexpratet "respektlöst". Det är ju oftast i krog- eller festmiljö det händer och då kan jag gå åt sidan, men jag säger vad jag tycker varenda gång.
Hoppas jag kan komma in här och vara med...även om diskussionen kanske är avslutad. Jättebra skrivet om tillit. Har precis hamnat i ett sådant läge. Där jag borde känna tillit men har tagit med mig gamla erfarenheter och liksom ser genom de glasögonen. Däremot tror jag det är viktigt att man kan tala om i ett förhållande att om du gör si eller då skadar det min tillit för dig.Nog så viktigt just nu då jag upptäckt att min "pojkvän" fortfarande chattar med andra kvinnor på en dejtingsida. Han frågade om jag inte litade på honom och jag svarade att jag gjorde det...men det var en vit lögn...för nånstans inuti mig har jag en tro att om en person som är i ett förhållande "letar" på nätet inte är säker i sin relation och måste ha dörren öppen. Ja de är inte lätt det här...ett bra ämne att prata om i dessa tider då det är så lätt att shoppa kärlek på internet.
Kram
Hejsan Annika! Kul att du hittade det här gamla inlägget!
Svårt dilemma du har... Man vill ju inte visa att man inte riktigt litar på sin partner, samtidigt som man måste göra klart för honom/henne vad man blir sårad av... Är det inte så att du egentligen litar på att han inte kommer att "göra något" med någon annan, men att du ändå blir sårad? Det kan man väl förklara kanske...
Det kan ju också vara så att han helt enkelt har hittat människor som han trivs med att chatta med, utan att det behöver betyda något...trots att det är en dejtingsida.
Jag skulle nog inte tycka att det var så kul att vara i din situation, men det löser sig förhoppningsvis med tiden. Om ni fungerar som par i övrigt så slutar han nog att chatta utan att du behöver göra en stor sak av det. Jag tolkar det som att ert förhållande är ganska nytt eftersom du skriver "pojkvän".
En annan sak är om han dolt det, eller är öppen med det... Jag har oerhört svårt för att någon döljer saker för mig! Min flickvän gjorde det två gånger i början av vårat förhållande. Hon gjorde det visserligen för att hon visste att det hon gjorde skulle kunna misstolkas och att det inte betydde något, men jag gjorde helt klart för henne att det var bättre att spela med öppna kort... Vita lögner som rör förtroendet för varandra är inte lyckade...
Har du läst mitt inlägg "Att lita på sig själv"?
http://christermagister.blogg.se/1195496504_att_lita_p_sig_sjlv.html
Det är en fortsättning av detta inlägg.
Jag testar just nu en ny bloggadress, och blir nog kvar där, (men jag tittar in här ibland för att kolla kommentarer):
http://christermagister.wordpress.com/
Ha en bra helg!
