christermagister

Pär Ström skrev i går att "Män kuvas av statlig feminism" på SvD Brännpunkt; en artikel som sedan har diskuterats flitigt här på nätet! Han skriver: "Det finns ett utbrett men nedtystat mansförtryck i Sverige. Män befinner sig i underläge gentemot kvinnor på många områden. Den statligt finansierade feminismen ­låtsas kämpa för jämställdhet men vill bara skaffa förmåner för den egna gruppen."

Utan att gå in i detaljanalys av artikeln så vill jag nog ändå säga att feminismen själv har "skapat" Pär Ström. Som jag skrev  mitt inlägg "Feminism vs Jämställdhet": "Feminismen blir därmed kontraproduktiv genom att utmåla mannen, alla män, som fiender och skapar på så sätt större klyftor och problem i stället för att minska dem." Ström pratar om ett "könskrig som feministerna har startat", och visst är det olyckligt att det ska behöva bli så här?!

Jag tycker ändå att Pär Ström har rätt när han säger att: "Vi är alla människor, och det är mycket mer som förenar oss över könsgränsen än som skiljer oss åt. Ersätt feminism med humanism!" Som jag skrev i mitt förra inlägg: "Feministerna har rätt i sak, men har valt fel väg att gå. De ser fel orättvisor och identifierar fel problem. Om all den feministiska energin och kampviljan ägnades åt att bekämpa förtryck och orättvisor oavsett vem som drabbades så är jag övertygad om att vi skulle nå ett bättre resultat. Vi skulle kunna närma oss ett mer jämställt samhälle och minska orättvisorna för alla; oavsett om man är kvinna eller man, invandrad- eller infödd svensk, ung eller gammal och oavsett vilken sexuell läggning man har."

I en annan artikel i SvD säger Leif Levin, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, om Ström:

"- Det finns vissa belägg för hans påståenden även om jag tycker mig se flera överdrifter. På svenska universitet och högskolor har vi till exempel problem med att rekrytera unga män medan allt fler kvinnor väljer att studera vidare." Mer om det i mitt inlägg "Tjejerna tar över?" Jag har inte fått tummen ur och skrivit mer om det ännu, men det kommer!

Som fortsättning på bl a inlägget "Hård strid om skolbetygen" så är man på dagens huvudledare i DN också av åsikten att hela soppan bara handlar om politisk pajkastning; "De borgerliga partierna är överens om betyg från årskurs 6. Betyg i årskurs 1 har inte ens diskuterats. Däremot är betyg på sjuåringar ett spöke av det slag som passar för internt bruk. Sahlin kan peka på denna hotbild och till partikamrater som helst inte vill ändra något säga: Här står vi enade! Jag kan lika lite som ni acceptera betyg på sjuåringar." Men då förstår jag inte varför de tycker att "Det är synd. För det finns en hel del på skolområdet som det borde vara ganska lätt att nå blocköverskridande enighet om." Då är det ju klart, bara att köra på med överenskommelsen! Eller?

Jag förstår inte heller vad de menar med sin slutsats: "Det finns ingen pedagogisk poäng med att ge sjuåringar så abstrakt information som betyg innebär. Men att befria skolorna från förbudet mot betygsliknande skriftliga omdömen vore en välgärning." Vi ger redan skriftliga omdömen och information om en elev inte når målen; tycker de verkligen att det är så viktigt att gradera de eleverna som når målen? Alla får dessutom veta vad de lyckas med och vad de behöver jobba vidare med, är en siffra så viktig?

Se även inläggen "Skoldebatt del 1 - betyg och prov" och "Skoldebatt - Betyg del 2" om detta.

---