Betyg på skolorna
I går fick jag en kommentar om friskolor från Elisabeth vilket påminde mig om att jag hade påbörjat ett inlägg utan att posta det. Elisabeth berättar att friskolan där hennes son går har uppmanat dem att byta skola och att skolverket prickat skolan, men att det bara ledde till att de hjälpligt åtgärdade bristerna. Hon avslutar med att skriva: "Tack och lov existerar fortfarande skolverket och dess inspektörer. Tycker bara de är för flata, men hellre flata än icke existerande." (Se hela kommentaren i inlägget "Friskolor och segregation")Förra veckan kunde vi läsa i DN att Landets skolor ska betygsättas. "Skolor som inte håller måttet kan räkna med att få offentliga IG:n i betyg av Sveriges nya skolinspektion. De kan också bereda sig på täta besök och exempelvis böter om de inte lever upp till en godtagbar kvalitet." De skolinspektioner vi redan har är enligt min erfarenhet riktigt bra, men som i stort sett alla andra välkomnar jag de nya inslagen; bl a tätare inspektioner, tydligare och snabbare resultatredovisning och att de kommer att "granska cirka 10 procent av de nationella proven som görs på skolorna för att säkerställa att de rättas på ett korrekt sätt."
I mitt senaste inlägg om friskolor skrev jag: "Vi måste hitta ett bättre sätt att mäta skolors kvalité än betygen. Den bästa skolan är den som har höjt kunskapsnivån mest hos sina inskrivna elever. Inte skolan med de högsta betygen eller den största vinsten, det är höjningen av kunskapsnivån vi borde mäta." Jag skrev också att två av mina grundläggande åsikter är "att alla barn har rätt till en god grundutbildning oavsett var man bor eller vilka föräldrar man har och att alla elever ska gå i skolor som följer en gemensam läroplan och skollag."
Därför glädjer det mig att läsa i själva betänkandet (pdf) att "Skolan ska vara likvärdig. Alla ska ha rätt att få en god utbildning varhelst i landet man bor. Det handlar om rättvisa och jämlikhet." "På kommunal nivå är det främst kommunens övergripande ansvar för verksamheten som bör fokuseras, medan det på skolnivå blir den professionella nivåns uppdrag som kommer i centrum." "Utbildningsinspektion riktar i huvudsak in sig på områdena tillsyn av lagefterlevnad och kvalitetsgranskning i förhållande till läroplaner och kursplaner."
"Utredaren menar att skolinspektionen i dag lägger för mycket fokus på detaljbrister medan kvalitetsgranskningen har brister." Men vad är det de kallar kvalitet? På regeringskansliets sida kan man läsa att "Huvudmannens och rektorns ansvarstagande, t.ex. för skolans resultat, för analys av behovet av särskilt stöd, för arbetet med normer och värden och för betygens likvärdighet, granskas utifrån deras respektive uppdrag i skolförfattningarna." Visserligen finns betygen (och kanske vinsten?) med här genom orden "skolans resultat", men jag hoppas att man fokuserar mer på "betygens likvärdighet" än hur höga de är. Att man lägger vikt vid behovet av särskilt stöd är utmärkt och även att man nämner arbetet med normer.
Som sagt, nyheterna är bra, men det är inget revolutionerande. Björklund är ju för rolig när han återigen försöker ta åt sig äran av en åtstramning i alltför hög grad: "- Tänk tanken att vi avskaffar Svensk Bilprovning, i stället låter vi varje bilägare själv bedöma kvaliteten på sin bil och skicka in bedömningen till staten. Hur många bilar skulle då bli underkända i Sverige? Förmodligen ingen, förklarar utbildningsminister Jan Björklund (fp). Men enligt honom är det så "den bärande principen för hur skolor har kvalitetsgranskats i Sverige har sett ut." (SvD)Sist men inte minst hoppas jag att inspektionerna av friskolorna kommer att ske på samma villkor som på de kommunala, det finns nämligen lite frågetecken där... Jag kan fortfarande inte förstå hur skolorna med extrema profiler kan klara en inspektion som grundar sig på skollagen. (Se mer om det mitt tidigare inlägg)
Men problemet med lärarrekrytering även för yngre åldrar ökar ganska säkert snart igen eftersom "Befolkningen fortsätter öka", "107.000 bebisar, den högsta siffran sedan 1994, bidrar i år till att Sveriges befolkning fortsätter att öka." (DN)
I anslutning till inläggen "Politisk pajkastning", "Regeringskris", och "Regeringskris - del 2" så finns det färska siffror i DN för att "Väljarstödet för regeringspartierna fortsätter att rasa". "Allra mest neråt går det för folkpartiet, som enligt den här mätningen tappat hela den uppgång partiet fått efter partiledarskiftet till Jan Björklund." :-)
Dessutom vill jag säga att om det som Tomas Eneroth säger i DN stämmer: "Sjuka kommer att tvingas söka socialbidrag", så är det alvarliga att kostnaderna ökar dramatiskt för kommunerna, och jag är rädd att det ytterligare ökar orättvisorna och segregationen mellan landets kommuner; de rika blir rikare och de fattiga fattigare. "Om kommunerna inte kompenseras ekonomiskt, blir konsekvensen av regeringens politik att många kommuner tvingas betala för det ökande antalet socialbidragstagare genom nedskärningar i skola, vård och äldreomsorg." Se mer om detta i inlägget "Regeringskris - del 2".
För övrigt har precis vårt sista njutningsämne förlorat statusen som säkert och hälsosamt! "Varning för svenska pepparkakor", God jul på er!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, friskolor, privata skolor, politik, utbildning, alliansen, regeringen, Björklund, segregation, betyg, betyg, pepparkakor,
Detta tillhör inte inlägget ovan men ang trackbackar på blogg.se.
När du skriver nytt inlägg så har du en flik brevid kommentare som heteer trackback.
Där skall du lägga in trackbackURL för det inlägget som du trackbackar till.
på er portal blogg.se ligger dessa längst ner på varje inlägg efter sista kommentaren. I detta inlägg till exempel så är ditt travback url:
http://app.blogg.se/trackback/ping/11844406
om du ska trackbacka min på WP så..hmm..hittar jag ingen URL
prova lägg in länk adressen som trackback.
Kul att jag kunde inspirera till mer skrivande. Vill bara rätta lite: Skolan fick inte en prick. Den fick FEM prickar och till sist tillståndet indraget. Därefter har de
ytligt åtgärdat bristerna. Exempelvis genom att en lärare i lågstadiet som också råkar ha socionomexamen
utsetts till skolans kurator. (Hon har vad jag förstår även kvar sin tjänst som lågstadielärare). Vidare har en rektor anställts. Flathet från skolverket är måhända starka ord men beror på den enligt mig tveksamma praxisen att det är Rektor som väljer ut vilka elever, föräldrar och lärare som ska intervjuas. Det sker givetvis inte slumpvis. Tror nog en skicklig inspektör ser igenom detta men de gräver heller inte särskilt djupt.(min åsikt) FAKTA: Det har nu gått ett halvår sedan min son gjort whisc-test (utfört av en tillfälligt inhyrd psykolog) där det framgår att han behöver särskilt stöd. Och än idag, en termin kvar av hans grundskola har inte skolan reagerat. Hemma här håller vi på med sluttampen av en asperger-utredning. Men skolan blev som sagt informerad i juni 2007 att de inte behöver vänta med att söka pengar för extra resurs och ännu mindre vänta på att TILLSÄTTA extra resurs. VAr på EVK (ElevVårdsKonferens) i november och då satt nya rektorn som ett UFO, hade inte blivit informerad ett enda dugg. Värre var att jag fick klart för mig att lärarna inte heller tar min sons problem på allvar. "Hade han haft dyslexi så hade vi vetat att han behöver speciella åtgärder som extra provtid, möjlighet att redovisa muntligt etc" var en kommentar av sonens mentor. Studieprogram upprättas. MEN då min son sedan inte följt sitt studieprogram ringer de i början av december och frågar om vi inte ska ställa in uppföljningsmötet i januari. VI SKA INTE STÄLLA IN. OM MIN SON INTE FÖLJER SITT ÅTAGANDE ÄR UPPFÖLJNING SJÄLVKLART ÄNNU VIKTIGARE är mitt svar. Och (för andra gången) NEJ vi kommer inte att byta skola. Sonen trivs med sina klasskamrater som är snälla och det ser jag som en stark anledning att stanna kvar tills vi själva vet hur vi ska hantera detta handikapp. Jag har förstått så mycket av det hela att det gäller för föräldrar att ha grepp om läget, snabbt sätta sig in i pedagogiken och lära sig tillräckligt mycket för att kunna informera skolan och lärarna om vad DE ska göra och hur De ska hantera en arpergare i undervisningen!!!
Elisabeth:
citerar "Jag har förstått så mycket av det hela att det gäller för föräldrar att ha grepp om läget, snabbt sätta sig in i pedagogiken och lära sig tillräckligt mycket för att kunna informera skolan och lärarna om vad DE ska göra och hur De ska hantera en arpergare i undervisningen!!!"
Precis så är det för många och jag är en av dem.
Svartjobbande föräldrar.
Lite som att "slåss mot goliat under tiden man tar saken i egna händer på alla plan "
Helena och Elisabeth, det känns som att jag umgås med Er och Era barn hela dagarna! :-) Det beror på att jag jobbar som speciallärare på högstadiet... Det gör att jag förstår Era problem och Er frustration, men också att jag har lite svårt att beskriva hur jag har det, eftersom jag vet att vissa av mina elever läser bloggen...
Vi kan låtsas att ni är föräldrar till elever på min skola, och då vill jag i första hand säga att det är jag som ska tjata på rektor om att få vidareutbildning i speciella behov om jag saknar det.
Till Helena med sina kval över om sonen ska gå i en speciell skola eller inte vill jag också säga att vi kanske kan hitta en lösning där han läser vissa ämnen i en liten grupp, och har mig som lärare, och att han är med klassen under de timmar som fungerar bra.
Till Elisabeth vill jag säga att jag ska prata med de lärare som säger att det hade varit bättre med en dyslexidiagnos. De är troligen inte riktigt insatta i frågan och behöver lite kompetensutveckling (diplomatiskt va?). Jag ska förklara för dem att om vi bedömmer att din son skulle ha större möjlighet att nå målen med längre provtid och muntliga redovisningar och prov så ska han ha det; oavsett om han har en diagnos eller inte.
Slutligen vill jag säga att Elisabeth har en nackdel av att sonens skola är en friskola i det här fallet. Hade det varit en kommunal skola kunde du ha vänt dig till kommunen och hävdat att skolan inte kan erbjuda det stöd din son behöver. Hade de erkänt det med stöd i utredningen skulle de vara tvungna att antingen betala en vansinnigt hög kostnad för att sonen skulle gå på en annan skola eller tvingats lösa situationen på skolan. De hade aldrig kunnat föreslå att han skulle byta skola utan att det blev en riktigt stor ekonomisk smäll, vilket friskolan kan.
:-)
Tack för ditt svar. Det kanske blev en mindre missuppfattning men jag har inga avsikter att placera min son på special/särskola.
I framtiden tror jag att din lösning är en bra lösning. Det är inte helt osannolikt att det kan gå i den riktningen på högstadiet.(han gå nu i mallanstadiet)
Han fungerar mkt bra i den klass han gå i nu, men det kan bli bättre.
Det som saknas är ubildning av lärare. Utbildning har jag själv fått ge läraren inkl arbetlag dock Endast utifrån mitt perspektiv som förälder.
För att sonen är en individ inte en vandrande diagnos.
Däremot så krävs annan utbildning i själva autism/asperger.
När ingen lyssnar till lärarens krav så måste jag som förälder gå in och hjälpa till(läs. få rektor att förstå vikten av det)
Tillägg: och så länge inte lärare få utbildning, så får jag gå in och hjälpa läraren med tips, bolla frågor och annat, samt även andra lärare som haft sonen i grundskolan.
Ja, vad ska man göra? Som jag skrev i din blogg; Grattis till din son som har en engagerad mamma, jag skulle önska att alla elever i samma situation hade det så!
Jo jag har mycket att lära känns det som. Men även friskolor har SKYLDIGHET att hjälpa sina elever. Enligt BUP så kan det bli så att deras (och kommunens läs stadsdelsförvaltningens )insatser skickas som en räkning till skolan så de får betala det som skolan egentligen är skyldig att stå för.
Inte konstigt att de väljer att försöka bli av med mig och min son. Särskilt som jag är av en sort som hör av mig till skolverket om det händer nåt som inte ska hända. Exempelvis som när sonen fick en örfil av tyskaläraren i årskurs 7. Men jag vill hellre att skolan ska fungera än ringa till skolverket så jag kommer ägna jullovet åt att lära mig asperger. Utredningen är ännu inte klar men jag har nu hört tre personer (BUPfolk) som säger att det lutar åt det hållet. Som en ödets ironi så jobbar jag faktiskt själv som lärare.. Dock inte speciallärare. Men det ska gudarna veta att egentligen borde vi ha speciallärarutbildning hela bunten i dagens samhälle. Jag känner mig många gånger handfallen men öppen för att lära. Jobbar med individuella programmet på gymnasiet och jag kan säga att efter grundskolan så samlas alla som inte klarat godkänt alltifrån de som jobbat skyddat i "små grupper" till diagnosbarn och storskolkare, som i vissa fall inte deltagit i undervisningen på hela högstadiet, med socialt utsatta barn och i vissa fall även begynnande kriminella. Allt i en salig blandning. Små grupper har vi (max 12) men i övrigt så saknas speciallärarkompetens!!!! Känns som att det skulle inte sitta i vägen direkt. Tror någon räknat fram att 40% av våra elever har dyslexi, minst en i varje grupp ADHD, troligen fler och sen misstänker jag att en hel del elever inte ens har gått igenom någon utredning. Vilket jag finner mer och mer förståelse för eftersom det är JOBBIGT och tidsödande.. Förstår om många ger upp på halva vägen. Alltså hade jag inte haft så fullt upp med "egna" bekymmer just nu så skulle jag nog engagera mig i "helheten" för här finns mycket brister och mycket som skulle åtgärdas!! Nu kämpar jag i motvind på två fronter kan jag säga. både för att mina elever ska få bästa möjliga undervisning med de små resurser vi har, (och jag jobbar kommunalt, men i en skola som går två miljoner back så det blir nog även personalnedskärningar nästa år vad det lutar åt) Och som förälder så att min son ska få bästa möjliga undervisning där som han går!..
