Dagens lycka
Dagens lyckoämne är "En god bok". Visst är det härligt när man hittar en riktigt bra bok? En sån där som man bara inte kan sluta läsa. En bok som man blir ledsen över att den tar slut. En som man tänker på under lång tid framöver.
Fantasy är inte direkt min huvudgenre, men ibland är det härligt att förflytta sig till en annan värld. Att slippa den gråa vardagen och verkligheten. Jag valde fantasy i dag för att jag tänkte passa på att tipsa om "Malins bokfemma", och det är hennes tema v 48.
Terry Pratchets humor/fantasy serie om skivvärlden borde ingen missa, även om ni inte läser fantasy i vanliga fall. Stephen Donaldsons serie om "Thomas den klentrogne" är klassiker och Tad Williams har skrivit flera bra böcker: Serien "Otherland" är sci-fi/fantasy och handlar om ungdommar som fastnar i en virtuell värld genom ett dataspel, böckerna om Simon är mer traditionell fantasy och han har dessutom skrivit en bok som heter "Rosornas krig" som är riktigt bra och bara består av en bok, även om den är ganska lång. Det är väl annars det jobbigaste med genren, att få tag på alla böcker i serien och att de ibland är oändliga!
Dagens lycka är ett försök att se det positiva i vardagen, se även: Kärlek och Musik.
För övrigt hoppas jag att ni inte missade snubben med den falska sedeln häromdagen och att ni är försiktiga med var ni placerar era telefoner! Dessutom har Ukrainas medborgare annat att glädjas åt, kolla in deras premiärminister Julia Tymosjenko!
Länkar till andra bloggar om: böcker, litteratur, fantasy, boktips, Pratchet, Donaldson, Tad Williams,
För övrigt hoppas jag att ni inte missade snubben med den falska sedeln häromdagen och att ni är försiktiga med var ni placerar era telefoner! Dessutom har Ukrainas medborgare annat att glädjas åt, kolla in deras premiärminister Julia Tymosjenko!
Länkar till andra bloggar om: böcker, litteratur, fantasy, boktips, Pratchet, Donaldson, Tad Williams,
Glamorösa horor och fingrar i röven!
Jag hade tänkt strunta i det senaste moralkriget, men nu kan jag inte låta bli längre! Det var den fantastiske bloggaren "Teflonminne" som fick mig att känna behovet av att lägga ut lite härliga länkar så att ingen av mina läsare missar det, och jag måste väl samtidigt komma med lite egna åsikter.
Vi börjar med hororna! I dagens DN får ni en kort summering om ni inte vet vad jag skriver om: "Vecko-Revyn får hård kritik för sitt reportage om en lycklig prostituerad. Tidningen tappar annonser och har nu också anmälts till JK och PO." Teflonminne skriver "Jag är så less. Less less less på dessa självutnämnda moralens väktare som rider på sina höga hästar i galopp, sparkande och pissande på den korrumperade underheten vars liv och leverne med våld och skam skall formas" i ett inlägg som verkligen är läsvärt, oavsett hur du ställer dig i sakfrågan. En annan intressant bloggare, Enligt min humla, skriver om "prostitutionens vara eller icke vara" och gör det utifrån frågan "Skulle du vilja att din dotter säljer sex? Eller suger gubbkuk?" och svaret han ger är i sig inte helt okontroversiellt. Även Blogge Bloggelito är läsvärd och ger sin syn på saken i det här inlägget, och Bloggen "Att arbeta som eskort" är intressant eftersom den är skriven av en "Sensuell Qvinnlig Konsult = eskort". Att föräldrar ryter "Fy vad snuskigt" förvånar väl ingen och i Aftonbladet får en gammal schlageridol komma till tals: "- Att romantisera prostitution är helt fruktansvärt, säger artisten Anna Book, vars 16-åriga dotter ratar Vecko-Revyn."
Vi börjar med hororna! I dagens DN får ni en kort summering om ni inte vet vad jag skriver om: "Vecko-Revyn får hård kritik för sitt reportage om en lycklig prostituerad. Tidningen tappar annonser och har nu också anmälts till JK och PO." Teflonminne skriver "Jag är så less. Less less less på dessa självutnämnda moralens väktare som rider på sina höga hästar i galopp, sparkande och pissande på den korrumperade underheten vars liv och leverne med våld och skam skall formas" i ett inlägg som verkligen är läsvärt, oavsett hur du ställer dig i sakfrågan. En annan intressant bloggare, Enligt min humla, skriver om "prostitutionens vara eller icke vara" och gör det utifrån frågan "Skulle du vilja att din dotter säljer sex? Eller suger gubbkuk?" och svaret han ger är i sig inte helt okontroversiellt. Även Blogge Bloggelito är läsvärd och ger sin syn på saken i det här inlägget, och Bloggen "Att arbeta som eskort" är intressant eftersom den är skriven av en "Sensuell Qvinnlig Konsult = eskort". Att föräldrar ryter "Fy vad snuskigt" förvånar väl ingen och i Aftonbladet får en gammal schlageridol komma till tals: "- Att romantisera prostitution är helt fruktansvärt, säger artisten Anna Book, vars 16-åriga dotter ratar Vecko-Revyn."
Själv är jag ytterst tveksam i frågan. Normalt sett tycker jag riktigt illa om "moralens väktare", men i det här fallet tvingas jag nog att hålla med dem till viss del. Det är en sak att skildra prostitutionen som faktiskt finns, och en annan att glamorisera den i en tidning vänd till tonårstjejer. Som det står i Aftonbladet: "Anne-Lie Arrefelt är rädd att artikeln, med sina löften om snabba pengar, ska locka unga tjejer att sälja sina kroppar. - För tjejer i riskzonen kan en sådan här artikel bli sista droppen." Att ge sig in i den leken kan medföra allvarliga problem och är inget man ska ta lätt på! Veckorevyns chefredaktör Louise Bratt uttrycker det ganska bra själv i DN tycker jag: "Att texten väckt sådan diskussion visar att det var ett viktigt ämne, menar hon. Det enda hon ångrar är bildvalet. I stället för att ha en reportagebild illustrerar Vecko-Revyn reportaget med en bild på ett par ben i högklackat."
Det finns ytterligare en dimension i det här. Som jag skrev i ett tidgare inlägg om nedladdning av musik så är jag inte alls glad åt att se mediainnehållet påverkas av annonsörer...
Det finns ytterligare en dimension i det här. Som jag skrev i ett tidgare inlägg om nedladdning av musik så är jag inte alls glad åt att se mediainnehållet påverkas av annonsörer...
Teflonminne drämmer till med rubriken "Ett finger i stjärten" när han kommenterar ovanstående artikel i Aftonbladet. "Anders Westgårdh, Anna Book & Anne-Lie Arrefelt, ni är alla tre moralpaniska idiotfår och borde skämmas", skriver han och fortsätter berätta att Anders Westgårdh har skrivit "en krönika som är fullkomligen indränkt, genomsyrad, av moralisk indignation över ungdomars sexualitet och sex generellt." Han går igenom artikeln och jag säger bara, missa inte det inlägget!
Här kan jag till min glädje helt hålla med Teflonminne när han säger: "Själv blir jag bara gravt förbannad över att läsa Anders vädjande till moralisk indignation." Jag tror att dagens öppenhet i sexuella frågor har fört med sig oändligt fler fördelar än nackdelar! Det här är inget nytt för ungdommar och om Anders dotter är så oskuldsfull som han verkar tro, och att läsandet av Vecko-Revyn medför att hon kör upp ett finger i röven på någon under ett av sina första äventyr så har jag svårt att se hur det skulle kunna ge något bakslag! (Ha, ha, där var jag fyndigare än jag först menade...bakslag...)
Till slut har vi Expressens krönika "Sjukt mycket sex i skolan" att ta tag i. Här handlar det om sexualundervisningen i skolan och Marie Söderqvist tar i ordentligt och säger: "jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det." Sophia på bloggen Dexion håller till viss del med Marie och återigen måste också jag (sorgligt
nog) delvis ställa mig på "moralens väktares" sida... Marie är riktigt rabiat, men som jag skrev i en kommentar till Sophia: "Du har helt rätt i att det är viktigt att inte kränka elevernas integritet och att inte "pracka på" dem sådant de inte är redo för. Det är jättesvåra val att göra i sexualundervisningen! De flesta lärare skulle säkerligen vara glada om den undervisningen kunde komma i lite senare åldrar, men vi har ju en verklighet att förhålla oss till. Sexdebuterna sker allt tidigare och vi ser såväl könssjukdomar som graviditeter i år 7..." Sexualundervisningen i grundskolan ska vara inriktad mot sjukdommar och preventivmetoder och hålla sig borta från fingrar i röven för att inte riskera att kränka elever.
Här kan jag till min glädje helt hålla med Teflonminne när han säger: "Själv blir jag bara gravt förbannad över att läsa Anders vädjande till moralisk indignation." Jag tror att dagens öppenhet i sexuella frågor har fört med sig oändligt fler fördelar än nackdelar! Det här är inget nytt för ungdommar och om Anders dotter är så oskuldsfull som han verkar tro, och att läsandet av Vecko-Revyn medför att hon kör upp ett finger i röven på någon under ett av sina första äventyr så har jag svårt att se hur det skulle kunna ge något bakslag! (Ha, ha, där var jag fyndigare än jag först menade...bakslag...)
Till slut har vi Expressens krönika "Sjukt mycket sex i skolan" att ta tag i. Här handlar det om sexualundervisningen i skolan och Marie Söderqvist tar i ordentligt och säger: "jag känner en viss förståelse för muslimska kvinnor som försöker få sina döttrar att undkomma den svenska sexualundervisningen. Om det gick skulle jag också genomdriva det." Sophia på bloggen Dexion håller till viss del med Marie och återigen måste också jag (sorgligt
nog) delvis ställa mig på "moralens väktares" sida... Marie är riktigt rabiat, men som jag skrev i en kommentar till Sophia: "Du har helt rätt i att det är viktigt att inte kränka elevernas integritet och att inte "pracka på" dem sådant de inte är redo för. Det är jättesvåra val att göra i sexualundervisningen! De flesta lärare skulle säkerligen vara glada om den undervisningen kunde komma i lite senare åldrar, men vi har ju en verklighet att förhålla oss till. Sexdebuterna sker allt tidigare och vi ser såväl könssjukdomar som graviditeter i år 7..." Sexualundervisningen i grundskolan ska vara inriktad mot sjukdommar och preventivmetoder och hålla sig borta från fingrar i röven för att inte riskera att kränka elever.Lite inkonsekvent? Jag sa ju att jag var kluven...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: prostituerade, prostitution, sex, sexualundervisning, skola, veckorevyn, moral, media,
Tidsresenärer!
Varning! Det finns en viss risk att det du läser här gör dig paranoid. Om du känner att du ligger i riskzonen för ett paranoit beteende så var snäll att sluta läsa här! Läs gärna ett av mina andra inlägg, eller byt blogg. You have been warned!
Så, mina modiga läsare
, fundera ett tag över de här två frågorna och fortsätt sedan att läsa under bilderna:
-Tror du att människan NÅGONSIN kommer att uppfinna tidsmaskinen?
-Vad kommer vi i så fall att använda den till?
Om du tror att tidsmaskinen kommer att uppfinnas så innebär det att du kan ha en tidsresenär brevid dig just NU!
I så fall har ju faktiskt tidsresenärer ALLTID funnits! Det stod antagligen en hel grupp turister (japanska?) och tittade på när Jesus korsfästes, och i folksamlingen där bakom Hitler borde det finnas ännu fler!
Tidsresenärerna har antingen kommit på ett sätt att hålla sig osynliga, och har dessutom låtit bli att förändra många saker i vår historia, eller så har inte tidsmaskinen någonsin uppfunnits...Kommer inte tidsmaskinen att uppfinnas...
Vad innebär det i så fall?
Länkar till andra bloggar om: humor, tankvärt, filosofi,
Så, mina modiga läsare
, fundera ett tag över de här två frågorna och fortsätt sedan att läsa under bilderna:-Tror du att människan NÅGONSIN kommer att uppfinna tidsmaskinen?
-Vad kommer vi i så fall att använda den till?
Om du tror att tidsmaskinen kommer att uppfinnas så innebär det att du kan ha en tidsresenär brevid dig just NU!
I så fall har ju faktiskt tidsresenärer ALLTID funnits! Det stod antagligen en hel grupp turister (japanska?) och tittade på när Jesus korsfästes, och i folksamlingen där bakom Hitler borde det finnas ännu fler!
Tidsresenärerna har antingen kommit på ett sätt att hålla sig osynliga, och har dessutom låtit bli att förändra många saker i vår historia, eller så har inte tidsmaskinen någonsin uppfunnits...Kommer inte tidsmaskinen att uppfinnas...
Vad innebär det i så fall?
Länkar till andra bloggar om: humor, tankvärt, filosofi,
Politisk pajkastning
Nu har det här med politisk pajkastning blivit aktuellt igen! Det började med Mona Sahlins debattartikel i DN, "Reinfeldts falskhet ett historiskt svek", där hon bl a skriver att Fredrik Reinfeldt "leder en regering som konsekvent och medvetet försöker vilseleda sina väljare." Hon kommer med några konkreta exempel: "Bensinskatten skulle sänkas, sedan höjdes den. Regelkrånglet för företagen skulle minska, sedan vittnade småföretagen om ökade regelbördor. Det skulle aldrig bli vård efter plånbok. Sedan ändrades lagen så att akutsjukhusen nu kan säljas och patienter med privata försäkringar kan gå före i vårdkön." Hon skriver också att "Reinfeldts regering påstår att fastighetsskatten har avskaffats. Men i stället har skatten döpts om och förändrats" och att skattesänkningarna som regeringen genomfört äts upp av "höjda avgifter för a-kassa och chockhöjda trafikförsäkringspremier".Dagens huvudledare i DN heter "Desperat av Sahlin" och är en replik: "Mona Sahlins artikel på DN Debatt i går visade att socialdemokraterna bestämt sig för att det nu är dags att karaktärsmörda Fredrik Reinfeldt." Mona får kritik för att hon "drar fram en rad exempel på vad hon betraktar som svek och löftesbrott, men de saknar nästan samtliga konkretisering." Man skriver att taktiken med att "attackera Fredrik Reinfeldt framstår som logisk" men också att "strategin är riskabel" och undrar om debatten kommer att fortsätta med "sakargument eller med fortsatta personangrepp för att dölja bristen på en egen politik?"
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka... Det är ju viktigt att påvisa svikna löften, för hur ska en demokrati annars kunna fungera? Vi kan ju inte fortsätta att rösta fram regeringar med grund i deras löften, om de inte hålls! Men samtidigt så håller jag med om att det viktigaste är att framhålla sakfrågorna och att dra ner på personangreppen. Jag tycker faktiskt att Mona Sahlin hade ganska många konkreta exempel på löften som inte genomförts, men "svek" och "falskhet" är starka ord!
Jag efterlyser en "gyllene medelväg" här! I avvaktan på fortsättningen så kan ni själva kolla om regeringen håller sina löften på den här sidan i DN.
För övrigt blir jag återigen skrämd av USA:s kristna fundamentalister
Länkar till andra bloggar om: Mona Sahlin, politik, Fredrik Reinfeldt, regeringen, alliansen, moderaterna, vallöften, socialdemokraterna,
Att lita på sig själv
Jag förstod redan i slutet av mitt tidigare inlägg "Att kunna lita på någon" att jag skulle bli tvungen att skriva ett inlägg om att lita på sig själv. Det är liksom den logiska följden...eller kanske en förutsättning?
Nu slogs jag genast av en insikt! Jag måste nog redan ompröva det påståendet... För visst måste det mest grundläggande i det här sammanhanget snarare vara att känna sig själv? Eller?
Jag menar så här: När man säger att man litar på sig själv så låter det ju som att man har ett fantastiskt självförtroende eller möjligtvis en riktigt stark självkontroll, beroende på vilket slags situaton man talar om. Med att känna sig själv menar jag mer att man har en god självinsikt, oavsett om självförtroendet eller kontrollen är bra eller inte... Man kan dra slutsatser om hur man troligen kommer att reagera i en viss situation, eller i alla fall förstå efteråt varför man reagerade på ett visst sätt.
Ni som känner mig vet att jag flera gånger har sagt: "Jag kan lita på många personer här i världen, men jag själv är definitivt inte en av dem!" Det kallar jag att känna sig själv! :-)
Så, på vilka sätt kan ett gott självförtroende och en god självinsikt hjälpa oss att lita på någon annan?
Ett gott självförtroende gör ju att man inte alltid, och genast, misstänker att någon för en bakom ljuset. Du slipper oroa dig i onödan för att du kommer att bli sviken, eller precis blev lurad och totalt förnedrad. Förklarat med ett citat från det tidigare inlägget så är det självförtroendet som gör att du "känner att den andra har goda intentioner...
Att man inte misstänker onda avsikter...".
En god självinsikt hjälper väl snarast till i "efterarbetet", eller möjligen med att hjälpa dig att inte försätta dig i situationer som kan leda till konflikter... Som jag skrev i det förra inlägget så gör "vår personliga historia och våra erfarenheter att vi tolkar saker på olika sätt." Har man en god självinsikt så inser man det och kan förstå varför man reagerade negativt vid en händelse eller på vad någon sa.
I en kommentar till det tidigare inlägget skrev jag också att det är viktigt "att vara tydlig och att vara överens", och gav några exempel på vad jag menar med det.
Jag skulle nog vilja säga att de olika delarna bör komma i den här ordningen:
(1) Självinsikt, så att man kan vara (2) tydlig och överens och att det i sin tur medför ett gott (3) självförtroende så att tillitsproblemen inte blir större...
Som ni säkert noterat så utgår mina båda inlägg från att man inte har ett fantastiskt självförtroende från början, och om att kunna lita på någon som verkligen förtjänar det; om att inte vara misstänksam i onödan. Gäller det någon som faktiskt är ute efter att lura dig, eller sviker dig, så har jag ju precis skissat upp hur man blir totalt blåögd och blåst! En viss sund misstänksamhet behöver vi nog alla!
...Ja, jag inser att jag med det uttalandet är tillbaka där jag började! Hur kan man veta om man kan lita på en annan person?! Jag inser också att de enda konkreta tipsen i mina båda inlägg är: var tydlig med vad du förväntar dig och vad du tycker är OK och var ärlig mot dig själv och din partner och tala om varför du reagerade på ett visst sätt. Som sagt: "ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag läser vad jag skriver"...
Visste du att pingviner trillar på rygg när det flyger flygplan över dem. De följer flygplanen med blicken så länge att de tappar balansen...
Dagens lycka
MUSIK, hur skulle jag kunna leva utan musik?!
Hårdrock och punk är väl grunden i min musiksmak, men jag "lyssnar på allt", som det brukar heta! Det är förstås inte sant, men de flesta stilar slinker igenom. Just nu är det mycket gladpop, men jag vill särskilt flagga för The Solution (bluesrock med Nicke Andersson från The Hellacopters) och Rocket From The Crypt (lite hårdare rock med blås!).
Visste du att: Det är större risk att du dör av en champangekork, än av en giftig spindel!
Länkar till andra bloggar om: musik, lycka, The Solution, Rocket From The Crypt,
Visste du att: Det är större risk att du dör av en champangekork, än av en giftig spindel!
Länkar till andra bloggar om: musik, lycka, The Solution, Rocket From The Crypt,
Musik på nätet
I dagens DN kan vi läsa om "Skivbolagens stora skräck". Radiohead har lagt ut sin nya skiva på nätet och låter "kunderna" betala vad de tycker "skivan" är värd. "En dödskyss för skivbolagen - eller gryningen för den nya musikindustrin?", frågar man sig i DN.
Marknadsföringstrick eller ett sätt att få skivan recenserad? Jag vet inte vad motivationen är, men basisten Colin Greenwood väcker en intressant tanke när han citerar en vän: "Artisten har blivit en handelsvara med exakt samma pris. Du köper ett U2-album och du köper ett Roxettealbum och de kostar lika mycket. Varför är det så? Betyder det att de artistiskt sett är lika bra?"
Personligen är jag lite kluven när det gäller musik på nätet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg köper jag mina skivor på gammalt hederligt sätt. Till största delen för att ljudkvalitén är så mycket bättre, men också för att jag älskar känslan av att hålla i en ny, efterlängtad, skiva och bläddra i häftet med bilder och texter. För min del är det viktigaste önskemålet när det gäller musik på nätet att skivbutikerna lägger ut lite längre delar av låtarna, och i bättre kvalité, på sina nätbutiker.
Problemet jag kan se med dagens musikindustri är att banden blir så beroende av andra inkomstkällor än skivförsäljning och konserter. Förr måste det ha varit så mycket enklare. Man spelade in en skiva och gav sig ut på turné; framgången berodde på hur många skivor man sålde och hur många som besökte konserterna. I dag är inkomsterna från skivförsäljning en försvinnande liten del av bandens inkomst och jag är lite oroad över vad det medför. Ett beroende av reklam, storbolag och amerikansk radio och TV kan aldrig medföra något gott! Kan man uttrycka sina åsikter utan att bli bojkottad? Är det bandmedlemmarnas skicklighet som musiker eller deras utseende som avgör framgången?
Åter till Radiohead och DN. De berättar att 1,2 miljoner människor har laddat ner skivan och att man i genomsnitt betalat ungefär 40 kronor. Radiohead hävdar att "gratislyssnarna ligger mellan 30 och 40 procent" och DN fyller i med att bandet knappast är "beroende av vad fansen betalar. "In rainbows" släpps även som cd i affärerna nästa månad."
För övrigt anser jag att moderaterna borde skämmas! De och deras medlemmar har starkare kopplingar till Sverigedemokraterna än de borde! Läs i DN, Sydsvenskan och Alliansfritt Sverige
Uppdatering 23/11: Uppenbarligen är jag inte ensam om att tycka det, "Moderater backar om SD-samarbete".
Länkar till andra bloggar om: musikindustrin, nedladdning, Radiohead, musik, alliansen, moderaterna, regeringen,
Marknadsföringstrick eller ett sätt att få skivan recenserad? Jag vet inte vad motivationen är, men basisten Colin Greenwood väcker en intressant tanke när han citerar en vän: "Artisten har blivit en handelsvara med exakt samma pris. Du köper ett U2-album och du köper ett Roxettealbum och de kostar lika mycket. Varför är det så? Betyder det att de artistiskt sett är lika bra?"
Personligen är jag lite kluven när det gäller musik på nätet. Som jag skrev i ett tidigare inlägg köper jag mina skivor på gammalt hederligt sätt. Till största delen för att ljudkvalitén är så mycket bättre, men också för att jag älskar känslan av att hålla i en ny, efterlängtad, skiva och bläddra i häftet med bilder och texter. För min del är det viktigaste önskemålet när det gäller musik på nätet att skivbutikerna lägger ut lite längre delar av låtarna, och i bättre kvalité, på sina nätbutiker.
Problemet jag kan se med dagens musikindustri är att banden blir så beroende av andra inkomstkällor än skivförsäljning och konserter. Förr måste det ha varit så mycket enklare. Man spelade in en skiva och gav sig ut på turné; framgången berodde på hur många skivor man sålde och hur många som besökte konserterna. I dag är inkomsterna från skivförsäljning en försvinnande liten del av bandens inkomst och jag är lite oroad över vad det medför. Ett beroende av reklam, storbolag och amerikansk radio och TV kan aldrig medföra något gott! Kan man uttrycka sina åsikter utan att bli bojkottad? Är det bandmedlemmarnas skicklighet som musiker eller deras utseende som avgör framgången?
Åter till Radiohead och DN. De berättar att 1,2 miljoner människor har laddat ner skivan och att man i genomsnitt betalat ungefär 40 kronor. Radiohead hävdar att "gratislyssnarna ligger mellan 30 och 40 procent" och DN fyller i med att bandet knappast är "beroende av vad fansen betalar. "In rainbows" släpps även som cd i affärerna nästa månad."
För övrigt anser jag att moderaterna borde skämmas! De och deras medlemmar har starkare kopplingar till Sverigedemokraterna än de borde! Läs i DN, Sydsvenskan och Alliansfritt Sverige
Uppdatering 23/11: Uppenbarligen är jag inte ensam om att tycka det, "Moderater backar om SD-samarbete".
Länkar till andra bloggar om: musikindustrin, nedladdning, Radiohead, musik, alliansen, moderaterna, regeringen,
Dagens lycka
För att jag inte ska känna mig tvungen att lägga till underrubriken "Grinig gammal gubbe spekulerar" på min blogg, och för att motivera mig till att se positivt på livet, så har jag bestämt mig för att publicera temat "Dagens lycka" så ofta jag kan ett tag framöver!
Det första lyckoämnet är lätt att välja! Det mest grundläggande för lycka måste ju vara KÄRLEK och jag låter bilden tala för sig själv:
Det första lyckoämnet är lätt att välja! Det mest grundläggande för lycka måste ju vara KÄRLEK och jag låter bilden tala för sig själv:
Jag har också tänkt avsluta alla mina inlägg i fortsättningen med en liten "bonusruta". Det kommer att bli en åsikt, onödig men intressant fakta eller ett citat skulle jag tro... Eftersom dagens lyckotema är kärlek så bjuder jag på några riktigt vackra textrader skrivna av Bob Dylan.
When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love
When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love
Länkar till andra bloggar om: kärlek, lycka, Bob Dylan, texter, poesi,
Att kunna lita på någon
Det här inlägget kommer kanske att bli lite personligare än de tidigare har varit. Som jag skrev i mitt inlägg "Varför skriva blogg" så är min ambition "att hålla min blogg fri från personliga detaljer som jag riskerar att ångra publiceringen av", och den gränsen tänker jag försöka hålla. Samtidigt så är det som Karin Långström Vinge skriver i sin blogg:
"Ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag läser vad jag skriver"...
Till saken! Jag satt hemma i soffan och funderarade över hur man ska kunna lita på en annan människa. Hur man ska veta om man kan lita på en annan person. Tankarna rusade iväg åt alla håll och jag kom in på vad det egentligen betyder...att lita på någon annan... Jag började också fundera på skillnaden mellan vita lögner och ... lögner och över vilka krav man kan ställa på andra människor när det gäller ärlighet.
Att lita på någon annan. Det kan ju ha så många olika betydelser!
Allt från att man litar på att en person finns där, "no matter what",
vad man än gjort så finns en viss person där och står på din sida,
till att man litar på att en person utför en uppgift hon fått. Det är ett enormt spann! Det är svårt att skriva om det här utan att gå in på detaljer märker jag! Jag tror att jag nöjer mig med att säga att de viktigaste stommarna i att kunna lita på någon annan måste vara att man känner att den andra har goda intentioner...
Att man inte misstänker onda avsikter... Att man inte blir medvetet lurad...
Vilket för mig in på det här med att ljuga. Ingen av oss tycker att det är bra, eller rätt, att ljuga, men alla undanhåller vi vissa saker från någon annan. Eller hur? Var går gränsen? Det funderar jag på! Hur vet man om en person undanhåller information "för att det inte är viktigt" eller "för din egen skull"? När ska man göra det själv? När blir det en lögn? Och kanske viktigast av allt, hur ska man tolka det när man upptäcker saken?
Min inställning är nog att det i de allra flesta fall är bäst att att inte undanhålla saker. Att hellre spela med öppna kort och riskera att oroa eller såra än att bli synad som en bluff. Jag brukar visserligen bli kallad "brutalärlig", och det är inte alltid det är den bästa vägen, men hellre det än lögnare och falsk!
Är det därför jag har så svårt för falskhet? Är det därför jag antar det värsta när någon låter bli att berätta något? Kan man ställa samma krav på sin omgivning?
Sedan gör ju vår personliga historia och våra erfarenheter att vi tolkar saker på olika sätt. Smällarna man tar i livet påverkar självklart vår tilltro till andra människor. Bloggaren Helena frågade i sitt inlägg "Är det så" om en människa kunde bli så "illa åtgången i en tidigare relation att han/hon blir helt oförmögen att ge sig in i en ny relation?" De flesta av oss blir inte så "skadade", men visst påverkar det! Det är inte alltid en fördel med erfarenhet! Mina erfarenheter gör inte direkt att jag har lättare att lita på någon!
Jag märker att mina tankar rör sig runt en grundläggande tillit. Det handlar om att kunna lita på en person utan att behöva påtala vad som är OK och inte. Att någon sviker ett förtroende, för vidare något som man vill hålla privat, är en lite annan sak. Är man tveksam på den punkten så finns inte den personen ens på kvallistan till att förtjäna tillit, inte från mig i alla fall.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha, blev jag klokare av att skriva det här då? Kanske lite... Jag hoppas att jag får några kommentarer till texten som kan föra mig vidare... Jag har redan kommit underfund med att jag nog blir tvungen att skriva ett inlägg om att lita på sig själv också, men det tar jag en annan kväll!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
"Ibland vet jag inte vad jag tänker förrän jag läser vad jag skriver"...
Till saken! Jag satt hemma i soffan och funderarade över hur man ska kunna lita på en annan människa. Hur man ska veta om man kan lita på en annan person. Tankarna rusade iväg åt alla håll och jag kom in på vad det egentligen betyder...att lita på någon annan... Jag började också fundera på skillnaden mellan vita lögner och ... lögner och över vilka krav man kan ställa på andra människor när det gäller ärlighet.
Att lita på någon annan. Det kan ju ha så många olika betydelser!
Allt från att man litar på att en person finns där, "no matter what",
vad man än gjort så finns en viss person där och står på din sida,
till att man litar på att en person utför en uppgift hon fått. Det är ett enormt spann! Det är svårt att skriva om det här utan att gå in på detaljer märker jag! Jag tror att jag nöjer mig med att säga att de viktigaste stommarna i att kunna lita på någon annan måste vara att man känner att den andra har goda intentioner...
Att man inte misstänker onda avsikter... Att man inte blir medvetet lurad...
Vilket för mig in på det här med att ljuga. Ingen av oss tycker att det är bra, eller rätt, att ljuga, men alla undanhåller vi vissa saker från någon annan. Eller hur? Var går gränsen? Det funderar jag på! Hur vet man om en person undanhåller information "för att det inte är viktigt" eller "för din egen skull"? När ska man göra det själv? När blir det en lögn? Och kanske viktigast av allt, hur ska man tolka det när man upptäcker saken?Min inställning är nog att det i de allra flesta fall är bäst att att inte undanhålla saker. Att hellre spela med öppna kort och riskera att oroa eller såra än att bli synad som en bluff. Jag brukar visserligen bli kallad "brutalärlig", och det är inte alltid det är den bästa vägen, men hellre det än lögnare och falsk!
Är det därför jag har så svårt för falskhet? Är det därför jag antar det värsta när någon låter bli att berätta något? Kan man ställa samma krav på sin omgivning?
Sedan gör ju vår personliga historia och våra erfarenheter att vi tolkar saker på olika sätt. Smällarna man tar i livet påverkar självklart vår tilltro till andra människor. Bloggaren Helena frågade i sitt inlägg "Är det så" om en människa kunde bli så "illa åtgången i en tidigare relation att han/hon blir helt oförmögen att ge sig in i en ny relation?" De flesta av oss blir inte så "skadade", men visst påverkar det! Det är inte alltid en fördel med erfarenhet! Mina erfarenheter gör inte direkt att jag har lättare att lita på någon!
Jag märker att mina tankar rör sig runt en grundläggande tillit. Det handlar om att kunna lita på en person utan att behöva påtala vad som är OK och inte. Att någon sviker ett förtroende, för vidare något som man vill hålla privat, är en lite annan sak. Är man tveksam på den punkten så finns inte den personen ens på kvallistan till att förtjäna tillit, inte från mig i alla fall.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jaha, blev jag klokare av att skriva det här då? Kanske lite... Jag hoppas att jag får några kommentarer till texten som kan föra mig vidare... Jag har redan kommit underfund med att jag nog blir tvungen att skriva ett inlägg om att lita på sig själv också, men det tar jag en annan kväll!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Charlie Weimers - Familjens roll
Oj! Jag hade tänkt låta både de kristna och den borgerliga alliansen vara ifred ett tag, men det här var riktigt läskigt!
Det ser ju faktiskt ut som att killen argumenterar för arrangerade äktenskap, och mot rätten till skilsmässa, mer än något annat! Om nu "intakta familjer" är så viktiga så måste det ju enligt hans synvinkel vara viktigare att stoppa skilsmässor än "könsneutrala äktenskap"!
Ett klart exempel på hur man kan vrida statistik hur man vill! Alla Charlies påståenden om den intakta familjens förträfflighet stämmer säkert, men det beror ju på att det inte finns något att jämföra med! Och på att de "intakta äktenskapen" är lyckliga, frivilliga, äktenskap. Det låter ju som att han tror att ett äktenskap leder till lycka och framgång automatiskt!
Snälla! Låt aldrig den här mannen få något som helst inflytande över vårt samhälle!
--------------------------------
Uppdatering 21/11: Kristdemokraterna är verkligen på hugget! Här visar Lennart Sacrédeus på ett riktigt dåligt omdömme när det gäller aborter. Han "vill nu ge gravida kvinnor möjligheten att adoptera bort sina spädbarn strax efter födseln i stället" för att genomgå en abort. Han säger också att kristdemokraterna har förlorat "mycket av partiets själ" genom att inte kritisera lagstiftningen. Här håller jag med Lennart, det är bättre att vara ärlig och redovisa var ni står! Förhoppningsvis gör det att de som röstade på Er i förra valet inser att det finns andra partier att lägga sin röst på.
--------------------------------
Uppdatering 1/12: Thomas Österberg på tidningen Dagen fortsätter äktenskapsdebatten i en ledare och frågar: "Hur mycket krut ska läggas på debatten omkring en könsneutral äktenskapslagstiftning?" Han skriver vidare att "Ett allmänt förfasande från oss som vill slå vakt om det nuvarande äktenskapet lär knappast gynna samtalet", men påpekar också att motståndarna inte har tid att vänta eftersom remisstiden går ut i början av nästa år. "Att då inte ge argumenten från dem som tycker annorlunda är enligt min mening ett svek" (...) "Att ge upp för att en politisk majoritet i princip redan har bestämt sig är, som jag ser det, att göra det för enkelt för sig" är hans slutsats.
Precis som i uppdateringen ovan så tycker jag att Thomas har rätt i det: det är bättre att vara ärlig och redovisa var ni står! Jag tror nämligen att det är precis som Thomas skriver i slutet av ledaren, de flesta i dagens samhälle ser äktenskapet som "enbart en kärleksrelation - utan kopplingen till barn och familjebildning." Vi ser äktenskapet som det yttersta beviset på att vi älskar en annan person och att vi säger till den personen "det är dig jag vill dela resten av mitt liv med". Att vara motståndare till att en stor del av befolkningen ska få uttrycka sin äkta kärlek kan vi inte förstå.
Om sedan kyrkan ska viga alla som vill det eller inte är en annan fråga. Det är en religiös fråga där jag har samma inställning som i politiken, redovisa var ni står och låt dem som inte håller med gå ur!
Det ser ju faktiskt ut som att killen argumenterar för arrangerade äktenskap, och mot rätten till skilsmässa, mer än något annat! Om nu "intakta familjer" är så viktiga så måste det ju enligt hans synvinkel vara viktigare att stoppa skilsmässor än "könsneutrala äktenskap"!
Ett klart exempel på hur man kan vrida statistik hur man vill! Alla Charlies påståenden om den intakta familjens förträfflighet stämmer säkert, men det beror ju på att det inte finns något att jämföra med! Och på att de "intakta äktenskapen" är lyckliga, frivilliga, äktenskap. Det låter ju som att han tror att ett äktenskap leder till lycka och framgång automatiskt!
Snälla! Låt aldrig den här mannen få något som helst inflytande över vårt samhälle!
--------------------------------
Uppdatering 21/11: Kristdemokraterna är verkligen på hugget! Här visar Lennart Sacrédeus på ett riktigt dåligt omdömme när det gäller aborter. Han "vill nu ge gravida kvinnor möjligheten att adoptera bort sina spädbarn strax efter födseln i stället" för att genomgå en abort. Han säger också att kristdemokraterna har förlorat "mycket av partiets själ" genom att inte kritisera lagstiftningen. Här håller jag med Lennart, det är bättre att vara ärlig och redovisa var ni står! Förhoppningsvis gör det att de som röstade på Er i förra valet inser att det finns andra partier att lägga sin röst på.
--------------------------------
Uppdatering 1/12: Thomas Österberg på tidningen Dagen fortsätter äktenskapsdebatten i en ledare och frågar: "Hur mycket krut ska läggas på debatten omkring en könsneutral äktenskapslagstiftning?" Han skriver vidare att "Ett allmänt förfasande från oss som vill slå vakt om det nuvarande äktenskapet lär knappast gynna samtalet", men påpekar också att motståndarna inte har tid att vänta eftersom remisstiden går ut i början av nästa år. "Att då inte ge argumenten från dem som tycker annorlunda är enligt min mening ett svek" (...) "Att ge upp för att en politisk majoritet i princip redan har bestämt sig är, som jag ser det, att göra det för enkelt för sig" är hans slutsats.
Precis som i uppdateringen ovan så tycker jag att Thomas har rätt i det: det är bättre att vara ärlig och redovisa var ni står! Jag tror nämligen att det är precis som Thomas skriver i slutet av ledaren, de flesta i dagens samhälle ser äktenskapet som "enbart en kärleksrelation - utan kopplingen till barn och familjebildning." Vi ser äktenskapet som det yttersta beviset på att vi älskar en annan person och att vi säger till den personen "det är dig jag vill dela resten av mitt liv med". Att vara motståndare till att en stor del av befolkningen ska få uttrycka sin äkta kärlek kan vi inte förstå.
Om sedan kyrkan ska viga alla som vill det eller inte är en annan fråga. Det är en religiös fråga där jag har samma inställning som i politiken, redovisa var ni står och låt dem som inte håller med gå ur!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: Charlie Weimers, politik, äktenskap, kdu, alliansen, kristendom, kristdemokraterna, kd, Lennart Sacrédeus, aborter, adoption, homosexuella, äktenskap, kyrkan,
Kent - Det låter riktigt illa!
Nu har jag gjort det igen! Jag har genomlidit flera timmar av gnälliga Kent låtar, men det här var sista gången! Nu får det vara nog!
Jag har haft svårt för Kent länge, man kan t o m säga att jag hatar gruppen Kent (inget ont om dess medlemmar, dem känner jag inte)! Problemet är bara att jag inte riktigt har förstått varför... Under åren har jag verkligen försökt att tycka om dem. Köpt deras skivor och lyssnat på dem. Läst deras texter... Men det har aldrig fastnat! Varken text eller musik!
Jag har länge förklarat min avsky med att jag rent allmänt och automatiskt hatar överskattade grupper. Det är så rätt att gilla Kent! Det räcker för att få mig att tycka tvärtom... Men det är inte bara det! Trots att jag försöker bortse från mina fördommar och bara lyssna på musiken så...låter det helt enkelt inte bra! Det är något riktigt fel i den där gnälliga rösten! Texterna ska vi inte ens tala om! Hur ofta har man inte hört folk säga "Jag älskar Kent för deras texters skull", "de är så djupa...". Oxbajs! Bara för att det är svårt att förstå en text så är den inte djup!
Hanna tycker verkligen om Kent och ska på konsert i kväll och därför har jag alltså försökt igen. Visst har de skrivit några bra låtar och knåpat ihop en och annan bra textrad, men helheten! Det är ju så mycket skit mellan de bra delarna, och de delarna låter likadana allihopa. "Den nya plattan låter annorlunda..." Öhh, ursäkta! Med den rösten går det inte att förändra något!
Så, varför gillar jag inte Kent? Jag älskar deppig musik, jag älskar texter med en mening och jag är inte helt rabiat när det gäller mainstream (herregud, jag gillar ju Coldplay)! Nu har jag bestämt mig för att anledning helt enkelt är att jag inte tycker att sången låter bra! Om de inte byter sångare så får de ingen mer chans! Punkt i det kapitlet för min del!
Länkar till andra bloggar om: kent,
Skoldebatt del 2 - Friskolor
Som jag skrev i mitt tidigare inlägg "Skoldebatt del 1 - betyg och prov" så är jag starkt emot friskolor. Den åsikten grundar sig på flera års erfarenhet av att jobba i en av sveriges friskoletätaste kommuner, Södertälje. Varje termin under flera års tid har jag fått ta emot elever som gått i privata skolor och antingen slutat självmant eller fått rådet av skolledningen att byta till en kommunal skola "för att lärostilen i den här skolan inte passar dig". (De får inte beordra eleven att byta skola och framför i stället "rådet" mycket tydligt under samtal med elever och föräldrar.) Varje gång det här händer suckar vi och säger, "jaha, då har vi en elev i behov av extra stöd på ingång då...". För så är det varje gång! Eleverna som är i behov av extra stöd kostar extra pengar och är alltså inte lönsamma för friskolorna. Så här ska det inte vara i Sverige! Vi ska jobba mot segregering, inte för!
Precis som Peter Wolodarski skriver i en ledare i DN så har "friskolorna utarmat de kommunala skolorna och lagt grund för en osund profithunger, som går ut över kvaliteten i undervisningen." Det är ju visserligen inte vad Peter anser, men det var en bra mening. Peter drar i stället slutsatsen att "konkurrensen från friskolor lyft resultaten" i såväl kommunala som privata skolor. Peter har inte funderat på möjligheten att skolorna ger eleverna ett högre betyg än de förtjänar för att de vet att det är det bästa sättet att få fler elever (föräldrar) att välja deras skola?!
Peter skriver vidare: "Ännu så länge finns ingen forskning som granskat varför friskolorna gör bättre ifrån sig än sina kommunala motsvarigheter på nationella prov. Att många elever kommer från hem med engagerade och högutbildade föräldrar bidrar säkert till de högre poängen. Men sannolikt förklarar också drivna och autonoma skolledningar en del av skillnaden."
Ja, eleverna kommer från "hem med engagerade och högutbildade föräldrar", vilket enligt mig skapar en oacceptabel segregering i samhället. Ja, friskolorna har ofta "drivna och autonoma skolledningar", eftersom de jobbar mot ekonomiska vinstmål, inte för att de jobbar för elevernas bästa utveckling!
Det är ju egentligen så enkelt att inse att tanken med vinstdrivande skolor är fel! Hur kommer det sig att vi tar skattepengar och ger dem till företag där den största möjligheten att öka vinsten är genom att spara på eleverna? Till företag som inte arbetar under samma villkor som de kommunala skolorna? Som anställer outbildade lärare? Som inte följer skollagen? Lars Ohly skrev i DN häromdagen: i "utbildningsbolagens årsredovisningar kan vi läsa att de tillsammans gjort cirka 85 miljoner kronor om året i vinst. Det är våra skattepengar som går till dessa vinster."
Peter Wolodarskis analys är: "Att framgångsrika aktörer gör överskott är snarare ett tecken på att de lyckats organisera verksamheten effektivare. Hur går det till? Genom att de är attraktiva och därigenom kan fylla alla klasser, vilket sänker personalkostnaderna. Genom att ha bättre ordning i miljön och därmed inte behöva rekrytera lika många special- och extralärare. Genom att dra ned på byråkratin och ha mer professionella skolledningar".
Hallå Peter! De privata skolorna kan ha ständigt fyllda klasser tack vare att de kan välja när de tar in eleverna som söker! En kommunal skola måste alltid jobba med ett visst ledigt utrymme eftersom det kan flytta in elever, eller byta från en friskola; och då måste de in omedelbart. Jag kan också försäkra dig om att det inte är en bättre ordning som gör att de inte behöver lika många speciallärare! Det skrev jag om i första stycket, de "dumpar" helt enkelt eleverna som kräver extra stöd!
Uppdatering 23/11: Här är ett exempel från Dagen på hur snett det kan gå, "Livets Ords friskola får höga betyg av Skolverket". Ett klart exempel på hur man låter betygen avgöra om en skola är bra eller inte. Förhoppningsvis är det bara rubriken som är "felsatt", för det står ju inte att skolan fått bra betyg av skolverket i artikeln. Jag kan dessutom inte förstå hur en skola som drivs av Livets ord kan följa skollagen när det gäller att vara objektiv och icke konfessionell...
Precis som Peter Wolodarski skriver i en ledare i DN så har "friskolorna utarmat de kommunala skolorna och lagt grund för en osund profithunger, som går ut över kvaliteten i undervisningen." Det är ju visserligen inte vad Peter anser, men det var en bra mening. Peter drar i stället slutsatsen att "konkurrensen från friskolor lyft resultaten" i såväl kommunala som privata skolor. Peter har inte funderat på möjligheten att skolorna ger eleverna ett högre betyg än de förtjänar för att de vet att det är det bästa sättet att få fler elever (föräldrar) att välja deras skola?!
Peter skriver vidare: "Ännu så länge finns ingen forskning som granskat varför friskolorna gör bättre ifrån sig än sina kommunala motsvarigheter på nationella prov. Att många elever kommer från hem med engagerade och högutbildade föräldrar bidrar säkert till de högre poängen. Men sannolikt förklarar också drivna och autonoma skolledningar en del av skillnaden."
Ja, eleverna kommer från "hem med engagerade och högutbildade föräldrar", vilket enligt mig skapar en oacceptabel segregering i samhället. Ja, friskolorna har ofta "drivna och autonoma skolledningar", eftersom de jobbar mot ekonomiska vinstmål, inte för att de jobbar för elevernas bästa utveckling!
Det är ju egentligen så enkelt att inse att tanken med vinstdrivande skolor är fel! Hur kommer det sig att vi tar skattepengar och ger dem till företag där den största möjligheten att öka vinsten är genom att spara på eleverna? Till företag som inte arbetar under samma villkor som de kommunala skolorna? Som anställer outbildade lärare? Som inte följer skollagen? Lars Ohly skrev i DN häromdagen: i "utbildningsbolagens årsredovisningar kan vi läsa att de tillsammans gjort cirka 85 miljoner kronor om året i vinst. Det är våra skattepengar som går till dessa vinster."
Peter Wolodarskis analys är: "Att framgångsrika aktörer gör överskott är snarare ett tecken på att de lyckats organisera verksamheten effektivare. Hur går det till? Genom att de är attraktiva och därigenom kan fylla alla klasser, vilket sänker personalkostnaderna. Genom att ha bättre ordning i miljön och därmed inte behöva rekrytera lika många special- och extralärare. Genom att dra ned på byråkratin och ha mer professionella skolledningar".
Hallå Peter! De privata skolorna kan ha ständigt fyllda klasser tack vare att de kan välja när de tar in eleverna som söker! En kommunal skola måste alltid jobba med ett visst ledigt utrymme eftersom det kan flytta in elever, eller byta från en friskola; och då måste de in omedelbart. Jag kan också försäkra dig om att det inte är en bättre ordning som gör att de inte behöver lika många speciallärare! Det skrev jag om i första stycket, de "dumpar" helt enkelt eleverna som kräver extra stöd!
Uppdatering 23/11: Här är ett exempel från Dagen på hur snett det kan gå, "Livets Ords friskola får höga betyg av Skolverket". Ett klart exempel på hur man låter betygen avgöra om en skola är bra eller inte. Förhoppningsvis är det bara rubriken som är "felsatt", för det står ju inte att skolan fått bra betyg av skolverket i artikeln. Jag kan dessutom inte förstå hur en skola som drivs av Livets ord kan följa skollagen när det gäller att vara objektiv och icke konfessionell...
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, friskolor, privata skolor, politik, utbildning, Södertälje,
Årets Lucia?
Med tanke på tidigare debatt här i bloggen om feminism, jämställdhet och genusglasögon så tycker jag att det är lite roligt att höra att elevrådet på skolan där jag jobbar har beslutat att årets Lucianominering ska vara könsneutral!
Vår rektor tog upp saken under ett personalmöte och de flesta skrattade och skakade på huvudet. Några började förfasa sig över traditionernas förfall, men jag räckte upp handen och sa:
"Att det blir så här beror ju på att killarna tycker att skolans alla högtidsfiranden fokuserar för mycket på tjejerna. De känner sig utanför och kommer med förslaget bara för att markera det! Ingen kille vill egentligen vara Lucia... Kan vi inte införa någon slags huvudtomte eller nått som också är lite extra och röstas fram av eleverna?" (För vem vill vara killarna i dumstrut?!)
Vi får väl se hur det går, men efter min hastiga redigering av bilden här så känner jag att jag kanske skulle ha en chans i omröstningen... Vad tror ni? :-)
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, Lucia, jämställdhet, feminism,
Skoldebatt del 1 - betyg och prov
Läste precis ledaren i dagens LT (länstidningen i Södertälje) och kände att det är dags för mig att göra ett litet inlägg i skoldebatten. Man skriver om helgens socialdemokratiska förtroenderåd och säger att "Partiet gör en kovändning och tar sig bort från den kravlösa skolpolitik som tyvärr fått råda alltför länge." Man säger att partiet öppnar "för tidigare betyg, fler nationella prov, fler lektioner, ytterligare årskurser, mindre klasser, schemalagd läxläsning, skrotande av gymnasieskolans individuella program och hårdare tag mot mobbning."
För det första tycker jag att den borgerliga retoriken om en "kravlös skolpolitik" är löjlig. De menar att prov och betyg skulle vara de viktigaste instrumenten i en lärares arbete, vilket är helt fel. De talar om att prov är viktiga för att "identifiera" elever som har ett behov av stöd under de första skolåren. Som att inte alla lärare redan vet det! Som att ett prov skulle behövas för att se vilka elever som inte når målen i år 3! Problemet i skolan är inte att identifiera eleverna i behov av stöd, det är att ha tid och resurser att kunna hjälpa dem!
Därför är självklart punkterna "fler lektioner", "mindre klasser" och "schemalagd läxläsning" bra, och vem kan säga emot "hårdare tag mot mobbning"?! Saken är ju den att allt detta är förslag som ligger sedan tidigare regering, om jag förstått debatten de senaste dagarna rätt. Jag hörde Mona Sahlin i en TV-intervju häromdagen där hon sa att det handlade om kompromisser för att uppnå en långsiktig lösning för skolan, och hon uttrycker samma sak i DN: "Genom att gå med på nationella prov och tidigare betyg - dock inte de allra första skolåren - hoppas socialdemokraterna kunna få gehör för sådant som större satsningar på de mest utsatta eleverna och områdena." Björklund är förstås rabiat, men Mona svarar: "- Jag hoppas att Jan Björklund slutar vara plakatpolitiker och tar skolvärldens krav på en långsiktig uppgörelse på allvar. Jag tänker i alla fall försöka ta honom på allvar ett tag till."
Mona Sahlin har fått problem när hon försöker åstadkomma en långsiktig lösning. Dagens ledare i DN kallar det skolpolitisk spagat, "Hon har pekat ut skolpolitiken som ett misslyckande men bara fått partiets halvhjärtade stöd för en kursomläggning." Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag tror att jag hellre tar en kompromiss än ingen överenskommelse alls... Som Mona själv säger i Aftonbladet, "en elev ska inte behöva byta betygssystem vart fjärde år bara för att regeringen byts."
När det gäller betyg under tidigare år än år 9 så handlar det ju om att kommunicera resultat med elevernas familjer. (Förhoppningsvis är det så även för de borgerliga, för inte är målet att gradera eleverna inbördes?) Vi har redan klara direktiv om utvecklingssamtal och åtgärdsplaner för att kommunicera detta! Om det inte görs på rätt sätt på vissa skolor så är det ju en fråga för skolverket under inspektioner av skolorna. Det är ju inte så att ett betyg ger bättre information än ett utvecklingssamtal eller en åtgärdsplan!
Nu låter det kanske som att jag är helt emot förslagen om nationella prov i år 3 och tidigare betyg, men det är jag faktiskt inte! Det spelar mig inte så stor roll! Som sagt så vet vi redan vilka som når målen och inte, och vi kommunicerar redan detta med eleverna och deras familjer. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är jättelätt att genomföra prov och att sätta betyg! Mycket lättare än det vi gör i dag! Risken är att resultatet blir att vi gör ett sämre arbete i stället för ett bättre. Hela apparaten med att införa och genomföra nationella prov och betyg är dessutom inte billig! Räkna ut lönekostnaden i hela Sverige för att genomföra och rätta proven någon...
På DN debatt går Lars Ohly t o m så långt som att säga att trots "regeringens höga svansföring i skolfrågor leder den föreslagna politiken till att kunskapsnivån sänks ytterligare. Det är sannolikt så att vi nu för första gången i vår historia har en regering som har som ambition att sänka utbildningsnivån i samhället." Lite överdrivet kanske... Jag tror inte att ambitionen är att sänka nivån, men har rätt när han säger att: "Genom att införa mer av betyg och prov premieras en skola där korvstoppning blir norm och kunskap reduceras till att rabbla upp saker utantill."
Som sagt, prov och betyg är inga stora frågor för mig, däremot är jag starkt emot friskolor, men det tar jag i ett separat inlägg! Kanske kommer "skoldebatt del 2" i morgon...
Uppdatering 15/11: Jag har tyvärr inte orkat skriva del 2 ännu, men den aktuella kritiken mot den kristna friskolan Andreasgymnasiet visar ju på en del av problemet.
Uppdatering 21/11: Kan det vara så att väljarna genomskådat Björklunds enkla lösningar och "billiga poäng" (se kommentarerna till inlägget)? I SvD´s ledarblogg kan man läsa: "Han är bäst men var är Björklund-effekten?" "hösten har präglats av en kraftig skoldebatt, där socialdemokratin i viss mån krupit till korset och erkänt sig tvungna att närma sig den folkpartistiska skolpolitiken. Varför förmår inte Björklund att hämta hem den segern?"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, betyg, prov, politik, mona sahlin, lars ohly, utbildning, Björklund, folkpartiet,
För det första tycker jag att den borgerliga retoriken om en "kravlös skolpolitik" är löjlig. De menar att prov och betyg skulle vara de viktigaste instrumenten i en lärares arbete, vilket är helt fel. De talar om att prov är viktiga för att "identifiera" elever som har ett behov av stöd under de första skolåren. Som att inte alla lärare redan vet det! Som att ett prov skulle behövas för att se vilka elever som inte når målen i år 3! Problemet i skolan är inte att identifiera eleverna i behov av stöd, det är att ha tid och resurser att kunna hjälpa dem!
Därför är självklart punkterna "fler lektioner", "mindre klasser" och "schemalagd läxläsning" bra, och vem kan säga emot "hårdare tag mot mobbning"?! Saken är ju den att allt detta är förslag som ligger sedan tidigare regering, om jag förstått debatten de senaste dagarna rätt. Jag hörde Mona Sahlin i en TV-intervju häromdagen där hon sa att det handlade om kompromisser för att uppnå en långsiktig lösning för skolan, och hon uttrycker samma sak i DN: "Genom att gå med på nationella prov och tidigare betyg - dock inte de allra första skolåren - hoppas socialdemokraterna kunna få gehör för sådant som större satsningar på de mest utsatta eleverna och områdena." Björklund är förstås rabiat, men Mona svarar: "- Jag hoppas att Jan Björklund slutar vara plakatpolitiker och tar skolvärldens krav på en långsiktig uppgörelse på allvar. Jag tänker i alla fall försöka ta honom på allvar ett tag till."
Mona Sahlin har fått problem när hon försöker åstadkomma en långsiktig lösning. Dagens ledare i DN kallar det skolpolitisk spagat, "Hon har pekat ut skolpolitiken som ett misslyckande men bara fått partiets halvhjärtade stöd för en kursomläggning." Jag vet inte riktigt vad som är bäst, men jag tror att jag hellre tar en kompromiss än ingen överenskommelse alls... Som Mona själv säger i Aftonbladet, "en elev ska inte behöva byta betygssystem vart fjärde år bara för att regeringen byts."
När det gäller betyg under tidigare år än år 9 så handlar det ju om att kommunicera resultat med elevernas familjer. (Förhoppningsvis är det så även för de borgerliga, för inte är målet att gradera eleverna inbördes?) Vi har redan klara direktiv om utvecklingssamtal och åtgärdsplaner för att kommunicera detta! Om det inte görs på rätt sätt på vissa skolor så är det ju en fråga för skolverket under inspektioner av skolorna. Det är ju inte så att ett betyg ger bättre information än ett utvecklingssamtal eller en åtgärdsplan!
Nu låter det kanske som att jag är helt emot förslagen om nationella prov i år 3 och tidigare betyg, men det är jag faktiskt inte! Det spelar mig inte så stor roll! Som sagt så vet vi redan vilka som når målen och inte, och vi kommunicerar redan detta med eleverna och deras familjer. Problemet är att det är dessa enkla "lösningar" som får uppmärksamheten och resurserna! Det är jättelätt att genomföra prov och att sätta betyg! Mycket lättare än det vi gör i dag! Risken är att resultatet blir att vi gör ett sämre arbete i stället för ett bättre. Hela apparaten med att införa och genomföra nationella prov och betyg är dessutom inte billig! Räkna ut lönekostnaden i hela Sverige för att genomföra och rätta proven någon...
På DN debatt går Lars Ohly t o m så långt som att säga att trots "regeringens höga svansföring i skolfrågor leder den föreslagna politiken till att kunskapsnivån sänks ytterligare. Det är sannolikt så att vi nu för första gången i vår historia har en regering som har som ambition att sänka utbildningsnivån i samhället." Lite överdrivet kanske... Jag tror inte att ambitionen är att sänka nivån, men har rätt när han säger att: "Genom att införa mer av betyg och prov premieras en skola där korvstoppning blir norm och kunskap reduceras till att rabbla upp saker utantill."
Som sagt, prov och betyg är inga stora frågor för mig, däremot är jag starkt emot friskolor, men det tar jag i ett separat inlägg! Kanske kommer "skoldebatt del 2" i morgon...
Uppdatering 15/11: Jag har tyvärr inte orkat skriva del 2 ännu, men den aktuella kritiken mot den kristna friskolan Andreasgymnasiet visar ju på en del av problemet.
Uppdatering 21/11: Kan det vara så att väljarna genomskådat Björklunds enkla lösningar och "billiga poäng" (se kommentarerna till inlägget)? I SvD´s ledarblogg kan man läsa: "Han är bäst men var är Björklund-effekten?" "hösten har präglats av en kraftig skoldebatt, där socialdemokratin i viss mån krupit till korset och erkänt sig tvungna att närma sig den folkpartistiska skolpolitiken. Varför förmår inte Björklund att hämta hem den segern?"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: skola, skolan, skolpolitik, betyg, prov, politik, mona sahlin, lars ohly, utbildning, Björklund, folkpartiet,
Sommarbilder i grådasset
Fy vad det är grått, kallt och trist! Fick en fråga tidigare i kväll: "Vad gör man egentligen i Sverige på vintern"? Mitt något oseriösa svar blev: "Ja...man köper skivor, går på konserter och super ner sig..." Förutom det så får man väl leva på sina minnen! Hanna och jag spenderade två underbara veckor i ett tvåmannatält i södra Sverige och på Gotland i somras, så jag slänger in några bilder från den resan. De värmer i alla fall mig, och jag hoppas att de kan sprida lite värme till någon annan!
När det gäller vinteraktiviteter så har jag biljetter fixade till The Hives och Marilyn Manson i december. Bowling och biljard var aktiviteter som dök upp i diskussionen, någon som har några andra förslag?
Kristen censur
Ett annat ämne som får mig att gå igång på alla cylindrar är kristendomen! Läs artikeln "En fruktansvärd skildring av kristna" i tidningen Dagen. I den senaste Martin Beck filmen "kopplas Livets ord och Svenska Evangeliska Alliansen till terror mot homosexuella. Och i storfilmen Solstorm står hänsynslösa pastorer i centrum."
Man citerar indignerat delar av filmerna, och åsikterna som framförs har vi alla hört pastor Åke Green framföra. Det upprörande är reaktionen från frikyrkohåll!
"Både Livets Ord i Uppsala och Svenska evangeliska alliansen har reagerat starkt på Beckfilmen. Livets ord överväger att agera rättsligt." För vad?! För att den skildrar en händelse som ägt rum och en åsikt som existerar? Ska tyskar agera rättsligt mot alla filmer som skildrar andra världskriget?
Magnus Dahlberg, pressansvarig för Livets ord (!), säger "Det är ju flera hundratusen engagerade kristna som pekas ut som mördare av homosexuella och invandrare." Jasså?! Jag trodde filmerna skildrade enskilda pastorer och församlingar?! Står alla "hundratusen engagerade kristna" alltså för dessa åsikter?
Att samma tidning sedan kopplar skolmassakern i finland till evolutionsteorin orkar jag inte ens kommentera! Läs själva, helt vansinnigt!
Uppdatering 15/11: Tidningen dagen berättar i en ny artikel att även Svenska Evangeliska Alliansen överväger åtgärder. Det är intressant att notera att ingen av rörelserna kommenterar sakfrågan! Ingen av dem dementerar åsikterna som de förknippas med, de bara protesterar mot att det skildras på film!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: kristendom, frikyrkor, censur, extremism, dagen, skolmassaker, fanatism, Beck, Solstorm, Green, homosexuell,
Man citerar indignerat delar av filmerna, och åsikterna som framförs har vi alla hört pastor Åke Green framföra. Det upprörande är reaktionen från frikyrkohåll!
"Både Livets Ord i Uppsala och Svenska evangeliska alliansen har reagerat starkt på Beckfilmen. Livets ord överväger att agera rättsligt." För vad?! För att den skildrar en händelse som ägt rum och en åsikt som existerar? Ska tyskar agera rättsligt mot alla filmer som skildrar andra världskriget?
Magnus Dahlberg, pressansvarig för Livets ord (!), säger "Det är ju flera hundratusen engagerade kristna som pekas ut som mördare av homosexuella och invandrare." Jasså?! Jag trodde filmerna skildrade enskilda pastorer och församlingar?! Står alla "hundratusen engagerade kristna" alltså för dessa åsikter?
Att samma tidning sedan kopplar skolmassakern i finland till evolutionsteorin orkar jag inte ens kommentera! Läs själva, helt vansinnigt!
Uppdatering 15/11: Tidningen dagen berättar i en ny artikel att även Svenska Evangeliska Alliansen överväger åtgärder. Det är intressant att notera att ingen av rörelserna kommenterar sakfrågan! Ingen av dem dementerar åsikterna som de förknippas med, de bara protesterar mot att det skildras på film!
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: kristendom, frikyrkor, censur, extremism, dagen, skolmassaker, fanatism, Beck, Solstorm, Green, homosexuell,
Feminism vs Jämställdhet
Nu kanske jag sticker ut hakan här i bloggvärlden. Jag är alldeles färsk, men jag tycker mig ana en viss kvinnlig övervikt i antalet inlägg... Nåväl, jag hoppas att ni kan vara öppensinniga och försöka se saken ur min synvinkel. Jag älskar kvinnor och ser dem som totalt jämställda med män, det är inte det det handlar om. Jag måste återge, och utveckla, en diskussion jag hade med min syster, som också är lärare, i lördags. Den blev en smula ofullständig på grund av att vi satt på krogen med varsin öl i handen och lite för hög musik i öronen.
Syster:
-Vi har genus som stående punkt på dagordningen på våra personalmöten. (Klunk)
Jag:
-Ursäkta? (Klunk)
- (Klunk) Vi har genus som stående punkt på dagordningen på våra personalmöten!
- Jaha, det är väl OK ...(klunk)...så länge utgångspunkten är att det är killarna som är förtryckta i skolans värld! (klunk, klunk)
Jag överger talformen och skippar alla klunkar och upprepningar i fortsättningen...
Ni förstår läget i alla fall va? :-)
Saken är den att jag ofta blir illa berörd och upprörd...Ja, helt enkelt går igång på alla cylindrar, när kvinnor diskuterar "kvinnosaksfrågor" och "jämställdhet"! Inte för att de har fel. Nej, de har ofta rätt i vad de säger. Män har makten i samhället och det finns många områden där en förändring behövs för att öka jämställdheten i samhället. Det är i huvudsak två områden som gör mig upprörd, och nu talar jag om makten och strukturen i samhället, inte misshandel som är ett eget kapitel:
1) När det gäller utstötning och orättvis behandling på arbetsplatser och i styrelser framför man sina argument mot män, (och dessutom på ett fientligt sätt). Man verkar tro att det är fel på män. Att kvinnor skulle vara bättre.
Som man i ett kvinnodominerat yrke vet jag att det inte är så. Jag har inte sett ett enda argument eller exempel från feministiskt håll som jag inte direkt kan överföra till min egen situation. Kvinnor bemöts inte på likvärdiga grunder i ett mansdominerat yrke eller annan samhällsfunktion, t ex politiska partier och bolagsstyrelser; och det gör inte män i en kvinnodominerad situation heller. Man "förstår" inte språket som används, man kan inte identifiera sig med, eller hävda sig i, samtalen som förs, man går miste om dolda budskap och känner sig utanför och utstött. Problemen är desamma för kvinnor och män! För inte länge sedan gick diskussionen het när det gälde unga politiker som kände sig utstötta av äldre. Det är inte en genusfråga. Det är så människor i grupp fungerar, oavsett kön.
2) Man talar om orättvisorna i samhällets maktstruktur som att de grundar sig på kön. Här måste jag säga att jag är ute på hal is...Det finns faktorer här som feminister helt riktigt hänför skillnader i kön, främst barnafödandet... Jag säger inte att jag har helt rätt, bara att det irriterar mig och att feministerna är långt från en helhetslösning!
Man säger att herrarna i grå kostym har makten i samhället. Att de styr såväl politiken som bolagen; och att de gör det som en sluten grupp med egna villkor och regler, vilket gör det svårt, om inte omöjligt, att påverka makten. Jag instämmer helhjärtat! Men för mig handlar det mer om en klassfråga. En intressefaktor finns också att räkna med. Jag, och många män med mig, har precis lika svårt att påverka makten som de flesta kvinnor. Vill vi det ens? Jag har lika svårt att identifiera mig med de gråa herrarna som de flesta feminister.
Sammanfattning: Feministerna har rätt i sak, men har valt fel väg att gå. De ser fel orättvisor och identifierar fel problem. Feminismen blir därmed kontraproduktiv genom att utmåla mannen, alla män, som fiender och skapar på så sätt större klyftor och problem i stället för att minska dem. Om all den feministiska energin och kampviljan ägnades åt att bekämpa förtryck och orättvisor oavsett vem som drabbades så är jag övertygad om att vi skulle nå ett bättre resultat. Vi skulle kunna närma oss ett mer jämställt samhälle och minska orättvisorna för alla; oavsett om man är kvinna eller man, invandrad- eller infödd svensk, ung eller gammal och oavsett vilken sexuell läggning man har.
Avslutar med ett citat från Coca-Carolas låt "Gråa herrar" (inte en tjejgrupp):
"Gråa herrar på täppan, dom styr och dom ställer.
Gråa herrar dom tjatar, piper och gnäller.
Dom tar beslut om dig och om mig.
Dom beslutar och utreder, statens lakejer
Skaka hand, ja skratta och le. Vi vet att ni ljuger"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: feminism, jämställdhet, kvinnosaksfrågor, makt, politik, klasskamp, klassfrågor, coca-carola,
Syster:
-Vi har genus som stående punkt på dagordningen på våra personalmöten. (Klunk)
Jag:
-Ursäkta? (Klunk)
- (Klunk) Vi har genus som stående punkt på dagordningen på våra personalmöten!
- Jaha, det är väl OK ...(klunk)...så länge utgångspunkten är att det är killarna som är förtryckta i skolans värld! (klunk, klunk)
Jag överger talformen och skippar alla klunkar och upprepningar i fortsättningen...
Ni förstår läget i alla fall va? :-)
Saken är den att jag ofta blir illa berörd och upprörd...Ja, helt enkelt går igång på alla cylindrar, när kvinnor diskuterar "kvinnosaksfrågor" och "jämställdhet"! Inte för att de har fel. Nej, de har ofta rätt i vad de säger. Män har makten i samhället och det finns många områden där en förändring behövs för att öka jämställdheten i samhället. Det är i huvudsak två områden som gör mig upprörd, och nu talar jag om makten och strukturen i samhället, inte misshandel som är ett eget kapitel:
1) När det gäller utstötning och orättvis behandling på arbetsplatser och i styrelser framför man sina argument mot män, (och dessutom på ett fientligt sätt). Man verkar tro att det är fel på män. Att kvinnor skulle vara bättre.
Som man i ett kvinnodominerat yrke vet jag att det inte är så. Jag har inte sett ett enda argument eller exempel från feministiskt håll som jag inte direkt kan överföra till min egen situation. Kvinnor bemöts inte på likvärdiga grunder i ett mansdominerat yrke eller annan samhällsfunktion, t ex politiska partier och bolagsstyrelser; och det gör inte män i en kvinnodominerad situation heller. Man "förstår" inte språket som används, man kan inte identifiera sig med, eller hävda sig i, samtalen som förs, man går miste om dolda budskap och känner sig utanför och utstött. Problemen är desamma för kvinnor och män! För inte länge sedan gick diskussionen het när det gälde unga politiker som kände sig utstötta av äldre. Det är inte en genusfråga. Det är så människor i grupp fungerar, oavsett kön.
2) Man talar om orättvisorna i samhällets maktstruktur som att de grundar sig på kön. Här måste jag säga att jag är ute på hal is...Det finns faktorer här som feminister helt riktigt hänför skillnader i kön, främst barnafödandet... Jag säger inte att jag har helt rätt, bara att det irriterar mig och att feministerna är långt från en helhetslösning!
Man säger att herrarna i grå kostym har makten i samhället. Att de styr såväl politiken som bolagen; och att de gör det som en sluten grupp med egna villkor och regler, vilket gör det svårt, om inte omöjligt, att påverka makten. Jag instämmer helhjärtat! Men för mig handlar det mer om en klassfråga. En intressefaktor finns också att räkna med. Jag, och många män med mig, har precis lika svårt att påverka makten som de flesta kvinnor. Vill vi det ens? Jag har lika svårt att identifiera mig med de gråa herrarna som de flesta feminister.
Sammanfattning: Feministerna har rätt i sak, men har valt fel väg att gå. De ser fel orättvisor och identifierar fel problem. Feminismen blir därmed kontraproduktiv genom att utmåla mannen, alla män, som fiender och skapar på så sätt större klyftor och problem i stället för att minska dem. Om all den feministiska energin och kampviljan ägnades åt att bekämpa förtryck och orättvisor oavsett vem som drabbades så är jag övertygad om att vi skulle nå ett bättre resultat. Vi skulle kunna närma oss ett mer jämställt samhälle och minska orättvisorna för alla; oavsett om man är kvinna eller man, invandrad- eller infödd svensk, ung eller gammal och oavsett vilken sexuell läggning man har.
Avslutar med ett citat från Coca-Carolas låt "Gråa herrar" (inte en tjejgrupp):
"Gråa herrar på täppan, dom styr och dom ställer.
Gråa herrar dom tjatar, piper och gnäller.
Dom tar beslut om dig och om mig.
Dom beslutar och utreder, statens lakejer
Skaka hand, ja skratta och le. Vi vet att ni ljuger"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intresserad? Fortsatt diskussion och förtydliganden finns i kommentarerna!
Länkar till andra bloggar om: feminism, jämställdhet, kvinnosaksfrågor, makt, politik, klasskamp, klassfrågor, coca-carola,
Alla helgons dag - en dag för de döda, och de levande!
I lördags var jag, som så många andra, på kyrkogården och tände ljus. Jag och Hanna försökte fota, men det var svårt. Dels kändes det inte så bekvämt att fota bland alla andra besökare på kyrkogården och dessutom har vi inte sysslat med mörker-fotografering förut. Men några bilder blev det i alla fall!
Klicka för större bilder 
En kyrkogård är en plats dit man går för att minnas. En plats för de anhöriga. Den första lördagen i november, varje år, går jag dit med delar av min familj. Vi har några stycken att tända ljus för, men för mig var morfar speciell och därför skriver jag om honom. Jag tror visserligen att platsen som man mest förknippar med den avlidne är det lämpligaste stället att minnas på. Några skulle säga att det är där själen finns; jag säger att det är där minnena lever kvar. Minnen kan vara mycket starka och tydliga och många känner det som att den avlidne är närvarande, och på ett sätt är de väl det... De är närvarande inom den som minns.
Jag älskar Södertälje kyrkogård och tar ofta en promenad där, med eller utan kamera. Det är vackert och stilla, men det är inte där minnet av morfar lever kvar som starkast. Det gör det ute vid vår sommarstuga. När jag sitter på verandan där han brukade sitta, känner lukten av lacknafta och bensin i hans verktygsbod eller hör kluckandet mot skrovet på ekan som han brukade ta med mig ut och fiska i. Det är då jag minns bäst. Det är då han är närvarande.
En annan sak som väcker ett starkt minne är den här fällkniven. Jag hittade den i en låda när vi rensade morfars lägenhet och jag behåller den i ett silverskrin med hans initialer graverade på locket. (Vad är det för ett skrin egentligen?)
Klicka för större bilder En kyrkogård är en plats dit man går för att minnas. En plats för de anhöriga. Den första lördagen i november, varje år, går jag dit med delar av min familj. Vi har några stycken att tända ljus för, men för mig var morfar speciell och därför skriver jag om honom. Jag tror visserligen att platsen som man mest förknippar med den avlidne är det lämpligaste stället att minnas på. Några skulle säga att det är där själen finns; jag säger att det är där minnena lever kvar. Minnen kan vara mycket starka och tydliga och många känner det som att den avlidne är närvarande, och på ett sätt är de väl det... De är närvarande inom den som minns.
Jag älskar Södertälje kyrkogård och tar ofta en promenad där, med eller utan kamera. Det är vackert och stilla, men det är inte där minnet av morfar lever kvar som starkast. Det gör det ute vid vår sommarstuga. När jag sitter på verandan där han brukade sitta, känner lukten av lacknafta och bensin i hans verktygsbod eller hör kluckandet mot skrovet på ekan som han brukade ta med mig ut och fiska i. Det är då jag minns bäst. Det är då han är närvarande.
En annan sak som väcker ett starkt minne är den här fällkniven. Jag hittade den i en låda när vi rensade morfars lägenhet och jag behåller den i ett silverskrin med hans initialer graverade på locket. (Vad är det för ett skrin egentligen?)
Morfar arbetade alltid med något när vi var på landet. Han hittade ständigt något som behövde fixas, och han bar med sig en fällkniv vart han gick. Jag följde honom ofta i hasorna och var full av beundran över vad han kunde göra, och över hans knivar. Den dagen han gav mig min första fällkniv glömmer jag aldrig! Jag hade tjatat länge, men morfar var en försiktig man. Eller så förstog han vad jag förstår nu; att förtroendet han gav mig skulle bli en viktig symbol. Den dagen jag fick min första kniv...var en av de viktigaste i mitt liv. Morfar litade på mig! Jag var vuxen!
Alla helgons dag är inte bara en dag för de döda. Det är också en dag när man träffar släkt och vänner. I år var jag och Hanna på middag hos pappa, besökte kyrkogården med mamma och sedan på krogen med syrran och Mattias. Här är ytterligare några bilder vi tog under kvällen. Jag vet inte om Stella eller vi var tröttast efter leken i soffan...
Länkar till andra bloggar om: Alla helgon, halloween, döden, kyrkogård, fotografering, foto, Södertälje,
Länkar till andra bloggar om: Alla helgon, halloween, döden, kyrkogård, fotografering, foto, Södertälje,
Cafébilder
Nu fick Christer bråttom! Fastnade framför skärmen med lite bildredigering och ska snart vara hemma hos en kompis och träffa det gamla killgänget!
Jag är en riktig amatör på det här med bildredigering, men de här bilderna på Hanna från morgonens fika blev jag riktigt nöjd med! Jag hoppas att Hanna godkänner dem... Hon är inte alls pigg på att bli fotograferad, men ibland är hon i alla fall halvnöjd med resultatet...
Jag är också lite tveksam till att redigera bilderna. Jag gillar att bilderna visar det man verkligen ser, men den här gamla stilen passade så bra in i miljön på café Tratten. Jag hoppas att ni tycker om dem, och om någon har tips på hur man kan göra det bättre så tar jag gärna emot dem... (Malin?!)
Länkar till andra bloggar om: café, foto, fotografi, fotografering, bilder, bildredigering, Södertälje,
Jag är en riktig amatör på det här med bildredigering, men de här bilderna på Hanna från morgonens fika blev jag riktigt nöjd med! Jag hoppas att Hanna godkänner dem... Hon är inte alls pigg på att bli fotograferad, men ibland är hon i alla fall halvnöjd med resultatet...
Jag är också lite tveksam till att redigera bilderna. Jag gillar att bilderna visar det man verkligen ser, men den här gamla stilen passade så bra in i miljön på café Tratten. Jag hoppas att ni tycker om dem, och om någon har tips på hur man kan göra det bättre så tar jag gärna emot dem... (Malin?!)
Länkar till andra bloggar om: café, foto, fotografi, fotografering, bilder, bildredigering, Södertälje,
